Jag gillar att vara singel!

Semestern är igång för fullt, första semestern som jag stannar i stan. Och det är helt underbart. Det är som lördag hela veckan, trots att jag inte dricker alkohol varje dag - det är inte sådan lördag. Jag vet inte om det är skrämmande eller lugnande att säga att min alkoholkonsumtion är ungefär likartad på semestern som när jag jobbar. Det blir iallafall ett par dagar varje vecka utan minsta promille.

Jag försöker låta bli att planera så mycket, utan gör det jag känner för. Hittills har det blivit väldigt bra dagar. I tisdags gick jag och tränade ett lunchpass på gymet, åt sen lunch med en vän, gick till en annan vän och drack rosé på balkongen, åt middag med lunchvännen och drack sedan drinkar på två olika ställen med ett litet kompisgäng. Kvällen blev helt galen, slutade sent och i onsdags var jag bakis. Bakis på en onsdag. Jag blir sällan bakis, och det är väl bara på semestern man kan bli det mitt i veckan.

Torsdagen var lite tvärt om. Oplanerad på dagen, och jättefint väder. Så jag tog en cykeltur i området där jag bor och badade på en av badplatserna i närheten. Sedan åkte jag till några vänner utanför stan och var hos dem ett dygn. Badade från deras brygga i Mälaren, åt grillat och lekte med deras barn. Och massa annat trevligt.

Just nu älskar jag verkligen att vara singel. Jag har precis allt jag behöver. Utan några förpliktelser eller skyldigheter, utöver dem jag tar på mig själv. För lite sådant behöver jag också för att må bra. Jag väljer att inte skriva om allt här i bloggen, även om det säkert skulle få läsarsiffrorna att skjuta i höjden. Men jag vill inte lägga upp den delen av mitt liv på nätet. Men jag kan säga till er singelkvinnor där ute att ni ska ta för er - använd magkänslan, var kräsna och fundera över vad det är NI vill uppleva och göra. Nu när ni kan bestämma själva och inte behöver ta hänsyn till någon annan. För när det gäller Det så är det verkligen kvinnornas marknad där ute.

Bara tanken på att hamna i en relation får mig att bli lite rädd. För just nu känns det som att jag skulle förlora så mycket om jag gjorde det. Just nu är jag jättenöjd med att vara singel. Och det känns väldigt bra att känna så. Jag tror att jag har kommit en bra bit på vägen mot dit jag vill vara. Men det finns fortfarande många människor i min omgivning som gör att jag känner så. Utan dem så skulle jag inte alls känna som jag gör. Framförallt finns det en person där ute som betyder extra mycket för mig. Du vet vem du är. Tack för att ni finns!

Det känns helt ok

... att vara singel just nu. Jag skulle kanske till och med säga att det känns bra. Livet är kul just nu. Jag har det bra, jag mår bra. Det händer roliga saker i min omgivning och jag får glädjas och frustreras med mina vänner - åt deras känslor och problem och inte mina. Allt känns lättare, och ljusare. Det kommer att bli bra det här!

Lättare

De senaste dagarna har jag känt mig lättare. Det har känts som om en vikt som jag burit på väldigt länge har släppt, och allting käns lättare. Jag närmar mig den nya versionen.

Nu kan jag göra precis som jag vill, jag behöver inte ta hänsyn till någon annan när jag lever mitt liv. Det finns ingen som bromsar eller håller mig nede, jag kan nå mitt fulla potential. Eller låta bli och bara njuta av livet i den takt jag själv önskar. Det är jag som bestämmer.

Som de senaste dagarna, då har jag gjort precis det som fallit mig in och nappat på de erbjudanden jag har fått. Och det har känts väldigt bra. Ikväll var jag ute och sprang med en ganska ny vän som jag trivs bra tillsammans med. Efter löprundan lagade och åt vi middag och avslutade med te och en överbliven tårtbit i den sista kvällssolen på balkongen. Sedan åkte jag hem, och vid kvart i nio började jag baka filmjölkslimpa och cookies. För ingen säger längre åt mig att det är för sent för att baka och att jag istället borde gå och lägga mig. Jag gör precis som jag vill.

Om jag ville skulle jag kunna sova med fötterna på huvudkudden inatt. Och äta tårta till frukost. Fast jag tror jag föredrar mitt nybakade bröd imorgon.

Buggfixad

De senaste dagarna har jag känt mig väldigt glad. Gladare än vad jag känt mig på länge. Jag tror det började i söndags då min vän ringde och erbjöd sin hjälp och sitt sällskap.

Sedan hade jag flyt hela måndagen, beachvolleykrusen jag började på gick som en dans och den långa resvägen kändes som avkopplande semester.

Gårdagen ägnades också åt fysisk aktivitet, det vackra vädret till ära var jag ute och sprang knappt 7km. Det var spontant påkommet och min springkompis var inte sen med att tacka ja till att snöra på springskorna. Jobbigt efter många veckor av sporadisk träning och sjukdom, men underbart sällskap och väder. Och skönt att vara igång. Efter löpturen umgicks jag någon timme med min kompis och kompisens-kompis. Sedan bar det av till en av mina favorithak för gott vin och en pizza med trevligt sällskap. Det blev två glas vin av bara farten, kanske för att vi satt och åt pizzan vid bardisken och bartendern var så trevlig när han frågade om påfyllning. Eller för att det var så väldigt mysigt och trevligt och jag mådde så bra. Lite full blev jag, men det var det värt. Det är så synd att det är alkohol i vin ibland.

Och resten av veckan hoppas jag blir bra. I morgon ska jag till Skansen med lånade barn. Det ska bli riktigt kul! Jag är igång och lever mitt nya liv. Det känns som om jag fått en buggfixning. Jag är ännu inte helt uppdaterad till en ny modell, men jag känner hur systemet flyter enklare och snabbare. Och snart är den nya versionen färdig.

Lycka

Lycka är när någon ringer en söndagseftermiddag och säger "Du, jag är i närheten. Jag kan komma förbi och hjälpa dig skruva ihop bokhyllan, sedan kan vi åka och köpa hämtmat och se en film".

Beståhyllan är nu ihopskruvad, det tog lite längre tid än beräknat och vi blev lite hungrigare än beräknat. Men jag klarade av att göra många delar av skruvningen själv - duktiga jag! Och maten smakade nog bara godare av att vi var riktigt utsvultna. Filmen var bra och jag var lycklig. Och känslan sitter kvar länge.

Det "bästa" med att inte vara på topp är att man lär sig glädjas åt de små sakerna i livet. Fast det som hände igår var ingen liten sak, det var ren och skär lycka. Du vet vem du är - tack!

Nu hoppas jag att jag kan hålla mig frisk hela denna vecka!

Fokusera på det positiva

Som nog alla inser så behöver jag fokusera mer på det positiva och mindre på det negativa. Man behöver inte vara Einstein för att räkna ut det. Men ändå så är det så oerhört svårt ibland.

En sak jag gjort idag är att fundera över vad det egentligen är JAG VILL. Och så har jag skrivit en lista med saker jag vill göra i sommar. Vissa saker började jag skriva på listan, men strök dem ganska snabbt då jag kom på att det var saker som jag vill vilja. Om ni förstår vad jag menar.

Här är ett utdrag från listan - av förklarliga skäl nämner jag inte VEM jag vill göra sakerna med. Ibland är det saker jag vill göra i största allmänhet med vänner, nästan vem som hellst eller en av flera, men ibland är det saker jag uppskattar att göra med en viss person - varierat mellan olika saker eftersom jag inte har EN speciell person i mitt liv just nu utan den platsen får delas av flera vänner. Även om vissa ligger mig närmare om hjärtat än andra.

Nåväl, listan var det:
- Grilla med vänner på min innergård.
- Middag på min balkong, ensam och med vänner.
- Grilla hemma hos vänner, framförallt de som har egen trädgård :-) .
- Åka båt i Skärgården.
- Dricka vin, och kanske till och med få mat men det är inte lika viktigt, på vänners soliga balkonger (min är tyvärr i skugga större delen av dagen).
- Biltur med matpaus på ngt mysigt ställe efter vägen. Med vän eftersom jag inte har ngn bil, så en bilburen vän.
- After work med härliga vänner, vissa speciella finns högt på den här listan.
- Ut och springa, själv och med springvänner.
- Dricka vin på Kulturhusets takterass (Jag har aldrig varit där när terassen varit öppen).
- Gå på gayklubb (har en vän som försökt få med mig ett tag men det har aldrig riktigt passat. Man måste ju testa allt en gång ;-)  ).
- Lära mig grilla (jag är lite rädd för eld, men det har blivit bättre).
- Bada i en kompis pool och softa i hennes trädgård och leka med hennes barn - mer än en gång i sommar.
- Äta glass i Gamla stan (där har jag två favoritglasställen).
- Picknick på Skrattstock med vänner.
- Besöka Smaka på Stockholm med vänner.
- Bada, bada och bada.
- Ha picknick.
- Ta cykelturer och utforska mitt lite större "närområde", och kanske hitta guldkorn jag inte visste fanns.
- Utforska elljusspåret i skogen vid mig.
- Ta båten till Vaxholm och hälsa på vänner där.
- Sola massor! Bara ligga och mysa och bli varm i hela kroppen :-) !

Där är listan över vad jag vill göra i sommar. Och jag hoppas kunna prioritera min tid så att jag ägnar mest tid åt att göra saker från listan och mindre tid åt annat. En av punkterna kanske jag kan bocka av redan imorgon, om jag är frisk.

Men innan det blir sommar på riktigt så vill jag få lite bättre ordning i min lägenhet. Så jag kan njuta utomhus sedan, när den riktiga värmen kommer.

Vad är det DU vill göra i sommar?

På väg upp igen

Idag har varit en jobbig dag, som synes i mitt förra inlägg. Jag är ordentligt förkyld, jag har varit på begravning och funderat mycket på livet, jag har umgåtts med min mor som inte mått så bra och därmed fått omgivningen att må mindre bra tyvärr, och i morgon "firar" jag 6 månader som singel. Så det är kanske inte så konstigt att jag känt mig deppig.

Men nu har jag tagit mig hem till min lägenhet igen. Lagat tacos som i olika former börjar bli min favoriträtt. Korkat upp en flaska vin och druckit två glas till middagen. Kollat på CSI och hängt framför TVn, MSN:at med några bra kompisar och börjat planera en shoppingtur på Ikea imorgon (om jag är tillräckligt frisk, vilket jag hoppas).

Jag har helt enkelt gjort som jag brukat, kavlat upp ärmarna och stegat vidare. Kommit in i en ny andning. Jag går vidare och bygger pusslet som kanske någon gång kan bli ett liv som jag gillar. Och jag gör så gott jag kan för att göra resan trevlig.

Påsk

Snart är det påsk. Det ska bli intressant. Det händer mycket roliga saker, en vän kommer på besök och jag ska hälsa på mina föräldrar. I morgon ska jag börja äta godis, jag har låtit bli sötsaker i två veckor. Och nu är jag supersugen. Handlade godis idag, och fick ett stooort sprängfyllt påskägg. Nu ska jag bara hålla mig tills imorgon kväll.

Jag är lycklig över att jag fått ett påskägg i år. TACK! Du vet vem du är! :-)

Nya mål

Jag skrev i ett tidigare inlägg om svårigheten att gå vidare. Om att vara splittrad mellan viljan att gå vidare och motståndet mot att lämna det som varit.

Men idag har jag bestämt mig på riktigt. Idag har jag satt upp ett mål. Jag har insett att det kommer vara jättetufft att uppnå, att det kommer kosta och ha ett pris. Men jag känner så starkt att det inte kan fortsätta vara som det är nu. För varje dag som går så bryts jag ned bit för bit, och det vill jag inte. Det är för jobbigt.

Jag har bestämt mig för att jag måste gå vidare, jag måste lägga min ilska, sorg, bitterhet och allt annat bakom mig. För jag orkar verkligen inte bära på dessa känslor längre. Jag är beredd att jobba med detta, precis som en överviktig får jobba med sin kost och en alkoholist med att avstå spriten.

Det kommer innebära att jag måste förlåta - vilket kommer vara tufft och smärtsamt. Det innebär att jag måste börja tycka om det liv jag lever - vilket också kommer vara svårt. Men det allra svåraste blir att sluta älska. För om jag ska gå vidare så tror jag att jag måste slute älska. Jag måste släppa taget och låta honom gå vidare.

Men hur slutar man älska någon? Vart lär man sig det? Tips mottages tacksamt!

En konstig känsla

En konstig känsla har infunnit sig. Jag kan inte sätta fingret på vad det är eller vart den kommer ifrån. Men allt känns lite lättare. Det känns som om en vikt har fallti från mitt bröst. Jag har fortfarande massvis med vikter kvar, men en har helt klart försvunnit.

Jag förstår det inte.

Men det kanske är vårkänslor?

Oavsett så hoppas jag att det håller i sig.

Ännu en ok dag

Idag har varit ännu en ok dag. Stabilt på jobbet, inga konflikter idag :-) . Mycket att göra, men det är normaltillståndet just nu och nog något jag bara måste vänja mig vid. Hade medarbetarsamtal med chefen och fick en hel del bra feedback på mitt arbete och mina personliga egenskaper. Det är aldrig roligt att höra vad man är mindre bra på, men det är väldigt nyttigt och härligt när någon kan berätta det för en så man har möjlighet att förbättra sig. Men en del saker vi pratade om behöver jag fundera ett tag över innan det sjunker in. Så brukar det vara.

Jag har hål på min vinterstövel, tyget har släppt från sulan vid lilltån. Jag ska försöka få det gjort hos skomakaren imorgon. Men jag har inte reagerat nämnvärt på det, trots att jag älskar mina stövlar och det än är vinter kvar. Jag kanske är van nu, för tidigare i vintras gick dragkedjan sönder - och DÅ blev jag upprörd. Men nu har jag förtroende för "min" skomakare, och hoppas han kan fixa till detta hjälpbart så stövlarna håller säsongen ut.

Efter jobbet var jag på spinning med en kompis, och efteråt åt vi en snabb middag tillsammans innan vi skildes och åkte hem. Nu försöker jag städa i min eftersatta lägenhet. Av olika anledningar är jag inte så ofta i min lägenhet, iallfall känns det som det. Jag mest sover och jobbar här. Så det blir rätt stökigt emellanåt.

Ibland har jag nästan lite dåligt samvete för att jag försöker leva mitt liv "som vanligt". Med betoning på försöker. Oftast går det ganska bra, jag känner mig ok och kan göra upp planer för framtiden, känner hopp och tro. Men det är så skört. Rätt som det är händer något som får mig att må skit. Men jag försöker verkligen göra saker som får MIG att må bra, för jag tror att det är viktigt för att jag ska kunna hjälpa andra. Jag måste göra saker som jag tror helar och läker mig. Och glädjas åt de stunder jag mår bra. Eller åtminstone ok. Som idag.


Känna tro

Marie Fredriksson – Tro 

Tro
Jag vill känna tro
Jag vill känna morgondagen nalkas här i lugn och ro
I en vintervärld, finns det någon tro?
Jag vill känna önskan om en tid så ljus som friheten
Känna tro igen

Drömmarna vi har känns som bleka höstar
Där har sommaren redan regnat bort
Det spelar ingen roll hur vi gråter våra tårar
Svaren är en viskning i en värld långt bort

Tro
Jag vill känna tro
Jag vill känna morgondagen nalkas här i lugn och ro
I en vintervärld, finns det någon tro?
Jag vill känna önskan om en tid så ljus som friheten
Känna tro igen

Att vilja men inte känna är nog så svårt
Att se men inte höra
Du vände dig bort
Du sa: Inget här är givet, för sådant är livet
I mina ord finns ingen önskan eller någon lust och längtan

Tro
Jag vill känna tro
Jag vill känna morgondagen nalkas här i lugn och ro
I en vintervärld, finns det någon tro?
Jag vill känna önskan om en tid så ljus som friheten
Känna tro igen

Na, na, na...

Tro
Jag vill känna tro
Jag vill känna morgondagen nalkas här i lugn och ro
I en vintervärld, finns det någon tro?
Jag vill känna önskan om en tid så ljus som friheten
Känna tro igen

Kvällen

Jag fick ett glas vin. Och lite överblivet smågodis. Och trevligt sällskap. Så nu känner jag mig helt ok, som en riktig människa igen. Jag hoppas känslan håller i sig.

Stormen har bedarrat

Måste skriva en rad och säga att stormen har bedarrat. Några trevliga händelser och ett träningspass under dagen har succesivt gjort mig på bättre humör. Nu är jag hemma hos en kompis som ska laga biff med potatisgratäng och bearnesås till mig. Har jag tur får jag ett glas rödvin till också.

Känslostormarna kommer inte lika ofta nu för tiden som i början, och de bedarrar lite lättare och lite fortare. Men de finns fortfarande kvar, och jag räknar med dem ett tag till. Men jag ser stor skillnad mellan nu och för fyra månader sedan.

Försöka se det positiva

De senaste veckorna har varit upp och ned. Saker och personer som har kostat mig energi har också gett mig energi, oftast har ekvationen varit plus minus noll eller till och med lite åt plushållet. Tyvärr driver jag mig själv lite väl hårt ibland och upptäcker först när jag börjar bli trött.

Idag har jag haft en halvdålig dag. Jag har tänkt mycket på mitt X och hans nya sambo. På allt som jag tidigare har fått som han nu ger henne. Och det gör väldigt ont att tänka på. Det gör mig arg, bitter och missunnsam. Och när jag är det så känner jag mig som en dålig människa. Och när jag känner mig som en dålig människa så blir jag ledsen, och arg. Och plågar mig själv lite extra genom att tänka på tråkiga saker, som mitt X och hans nya sambo.

Jag är medveten om den här spiralen. Ett sätt att bli av med frustrationerna som byggs upp har varit att skriva av mig här på bloggen. Jag har ofta skrivit när jag varit arg eller ledsen.

Ett annat sätt är att försöka bryta den negativa tankespiralen och tänka på positiva saker som hänt på senaste tiden. För det händer faktiskt bra saker i mitt liv just nu, ganska många saker till och med. Jag har fått nya bekantskaper av olika slag. En tjej som jag träffat via internet som jag umgås ganska mycket med. En tjej som jag träffade på SATS eventklass i Globen och som jag partade med på Café opera för några helger sedan, och en kompis kompis som sedan jag träffade honom på en fest i lördags chattat med mig på Facebook vid flera tillfällen.

Jag har också gjort roliga saker med människor i min omgivning som jag tycker om. Jag var och åt familjebrunch på Rika Talk hotell i Älvsjö med en kompis och hennes två barn, den yngsta mitt fadderbarn. Jag har varit och åkt gokart och spelat laserdoome med en kompis, somnat i soffan framför hockeyn tillsammans med en vän (som var vaken och tittade), suttit ensam på ett mysigt café och ätit en kolakaka stor som en fjärrkontroll, och ätit mysiga middagar och luncher med människor som med sin blotta närvaro förgyller min tillvaro.

Jag ska försöka komma ihåg dessa guldkorn även nästa gång jag blir deppig. Jag känner mig inte mindre sviken, arg och övergiven när jag tänker på dessa saker. Men jag känner mig mer som en värdefull individ och jag kan se att det finns mer i livet än den smärta jag känner för tillfället. Det ger mig hopp att fortsätta lite till.

Ett fyrverkeri av självförverkligande

På sista tiden har jag känt att jag har flyt, att jag kan klara det oövervinnerliga och att jag kan göra precis vad jag vill och lyckas med det. Jag har känt mig stabil och stark och törstar efter nya upplevelser och nya utmaningar. Jag känner mig som ett fyrverkeri av självförverkliganden, ingenting håller mig tillbaka just nu. Ingen håller mig tillbaka.

Samtidigt är jag lite rädd för all den nya kraften som byggs upp inom mig. Jag är rädd att bränna min omgivning av gnistorna som bildas. Utan de människor som står mig närmast är jag ändå ingenting.

Jag är rädd att jag ska bygga upp trycket för mycket inom mig själv och explodera hela jag. J

Jag kan inte bestämma mig för om jag är glad över att slippa bli tillbakahållen, eller om jag ska vara orolig över att ingen tar ned mig på jorden lägre och gör att jag tar det lugnt och hinner andas. Men just nu vill jag inte stanna - jag har för mycket flyt. Och ingen lär hindra mig heller!


Lite gladare - på riktigt?

Det är inte alltid så lätt att självdiagnostisera sig själv, vare sig det gäller fysisk eller psykisk hälsa. Iallafall litar man inte alltid helt på sig själv. Detta trotts att det allra säkraste sättet, tydligen, för att förutsäga livslängd och framtida hälsa är att helt enkelt låta individen själv skatta sin hälsa. Skattas den som dålig - ja då kommer individen troligtvis bli sjuk eller dö i förtid, skattas den som bra kommer personen troligvis leva långt och lyckligt. Enligt statistiken.

Jag var ut och åt middag men två fd arbetskollegor och nuvarande vänner, som jag träffar aldeles för sällan, igår. Den ena av dem är otroligt ärlig och rättfram, en egenskap som jag också har och som vi uppskattar mycket hos varandra. Han sa en så fin sak. Han sa att "De ser mycket gladare ut HÄR (pekar på området mellan näsan och hårfästet) nu än sist vi träffades (i slutet av november). Och det stämmer nog, för jag känner mig gladare i hjärtat och sinnet. Ännu ska jag inte säga att jag är tillbaka på lycklig, men jag känner att det finns goda förutsättningar för att åter igen hamna på "lycklig" som normaltillstånd.

Underbara helg

Jag skriver mer sällan nu. Det är nog delvis för att jag inte har lika mycket att skriva men mest för att jag inte riktigt har tid. Mitt liv har liksom rullat igång igen nu. I samband med skilsmässan var det om om allt stannade av. Alla mina livsplaner var bortsopade och jag hade inget. Kalendern var helt tom och mina vänner var nog minst lika chockade som jag.

Men nu börjar jag sakta ta mig upp på fötterna och borsta bort dammet från knäna. Och mina vänner börjar vänja sig vid mitt singel-jag och anpassa sig därefter. Underbart!

Den här helgen har varit helt galen! Möhippa för en jobbarkompis i torsdags, full fart på jobbet i fredags inklusive lunchträff med en vän. Fredagkvällen började lugnt med en tjejträffsmiddag i en förening jag är med i, och middagen övergick sedan till vilt festande. Superkul kväll men shit vad sliten jag var när jag kom hem. Lördagskvällen var vigd åt inflyttningsfest hos en vän och idag har jag verkligen inte gjort många knop. Jag borde ha gått och lagt mig för länge sedan!

Förr hade jag svårt att komma i säng för jag flydde från alla negativa tankar. När jag gick och la mig så kom de smygande, tankarna och ångesten. Men den senaste veckan har jag verkligen njutit av att gå och lägga mig ensam, i lugn och ro. Och kunna ligga och tänka på alla mysiga saker som har hänt och allt roligt jag planerat. Just nu sitter jag och försöker suga ut det sista av söndagen. Ledsen över att helgen snart är slut. Jag längtar redan till nästa helg då jag har roliga saker planerade fredag kväll, lördag dag och lördag kväll. Och på söndag ser jag fram emot att softa!

Min tidigare helgångest känns så avlägsen. Den känns som från ett tidigare liv! Just nu känns det som om jag har flyt! Det är en så härlig känsla!

Jag har nog ändå ganska tur

Trots allt som har hänt så känner jag mig lyckligt lottat. Inte för att jag blivit lämnad, det vet jag inte om jag någonsin kommer vara tacksam för. Men för att jag trots den stora försluten har det ganska bra. Jag hittade en mysig lägenhet som jag trivs jättebra i och som är precis lagom stor för lilla mig. Jag har fantastiska vänner som vill umgås med mig, även om de kanske inte alltid kan umgås när jag vill umgås eller vill göra samma saker som jag. Och jag har nya människor som gärna blir vän med mig. Jag har lyckats bli stabilare i mig själv och kan göra bra saker för andra människor, och jag har hittat nya sidor hos mig själv som jag försöker utveckla.

En rolig sak som jag märkt av nu när det nya året har infallit. Det är att mina förr så inbundna parkompisar, framförallt de med barn, nästan börjar bli lite avis på mitt singelliv. Inte på att jag inte har någon man, men på mina restaurangbesök och mitt drinkdrickande. Så de har börjat boka upp drinkande med mig och fixar barnvakt eller lämnar gubbarna hemma med barnen. Kul att man kan få ge andra lite lyx ibland.

Nu ska jag försöka gå och sova, och vara i säng FÖRE elva ikväll. Det har nog nästan aldrig hänt sedan jag flyttade. Och jag ska somna med lyckliga tankar.

Trött och sliten men ändå ok

Nu har det nya året firats in. Jag är inte riktigt säker på att det finns något att fira. En del av mig säger att det bästa årtiondet har passerat. Men samtidigt säger min andra halva att det nu ligger ett helt nytt och spännande årtionde framför mig. Det kommer bli otroligt annorlunda mot det jag har levt tidigare. Och helt annorlunda mot vad jag förväntat mig.

Jag har inte ens tänkt på att vi byter decenium. Det känns som om många i omgivningen är facinerade över det. Men jag kan bara konstatera att det gått ännu en dag, och på sin höjd ett år.

Jag har haft förvånandsvärt trevligt de senaste dagarna. Kvällen före nyårsafton och nyårsaftonskväll har jag spenderat med ungefär samma gäng. Egentligen en kompis kompisar, eller till och med en kompis-kompis kompisar. Ett otroligt trevligt gäng som jag hoppas få göra fler saker tillsammans med under 2010. Det känns som om jag umgås mer med mina nya kompisar/bekanta än med mina gamla. Det känns lättare att umgås med dem. Kanske för att det inte finns några minnen kopplade till dem, och kanske för att de bara känner den nya mig. Inte den jag var när jag var gift.

Idag är jag trött och sliten. Och njuter faktiskt av att spendera en kväll helt ensam. Det var väldigt jobbigt att åka hem från nyårsfesten, från festen och glammet till ensamheten. Men jag hade tur och fick sällskap, och natten blev inte lika mörk. Och nyårsdagen blev inte lika lång när man fick frukostsällskap och någon att softa med i soffan till Vänner. Och nu bara softar jag och pysslar med saker jag vill göra. Och tycker det är rätt skönt.

Jag tror iallafall att jag kommer överleva 2010. Mer än så vågar jag inte hoppas på just nu.

Tidigare inlägg
RSS 2.0