Ensam duktig flicka söker

Det går uppåt igen. Långsamt men säkert. Jag har svårt att vara på botten längre än jag behöver. Jag har underbara vänner som stöttar mig på olika sätt, och vädret har skänkt mig ljus och värme i några dagar. Det känns fortfarande jäkligt, men inte lika förtvivlat. Alltid en förbättring. Jag känner inte längre lusten att bränna ned deras nya hus. Det är nog sunt. Nu hoppas jag att det inte börjar brinna av andra skäl - för jag lär bli rätt misstänkt med tanke på att jag pratat med folk om att jag har fantasier om att tända på och se det brinna. Det skulle vara ödets ironi. Suck.

Jag har redan bockat av en punkt på listan. Igår var jag på "gayklubb", eller tjejfest/tjejklubb var det väl egentligen. Men det var nog så gay som det kan vá. Och det var kul och annorlunda. Framförallt känslan av att befinna sig i en miljö som inte är tvådelad, som det är på "vanliga" krogen. Tjejerna vs killarna liksom. Här var alla potentiella att raggas på och att bli raggad av. Det var en mycket mer öppen och lätsam stämning.

Något jag upptäckte var hur kräsen jag egentligen är. Det var inte fler personer där som attraherade mig än vad det är en vanlig kväll på krogen. Vad det säger om min läggning vill jag låta vara osagt. Jag hoppas få möjlighet att gå tillbaka igen, det var kul att få flirta lite med tjejer och få prova den världen. Och flirta är något jag behöver träna mig på, för i förhållande till hur social och bekväm jag är i andra sammanhang är jag pinsamt dålig på att flirta. Och det oavsett kön. Men det är svårt att förmå sig till att träna på något som man intalar sig att man inte riktigt vill. Egentligen.

Idag på tidiga kvällen mådde jag bättre än vad jag gjort på hela veckan. Så jag passade på att göra några ärenden. Egentligen 1,5 ärenden som blev till tre.

Jag behövde verkligen ta mig till apoteket idag, senast imorgon. Och det är ca 15 min promenad dit. Inga problem i vanliga fall, men jag och magen känner oss inte riktigt upplagda för fysisk aktivitet ännu. Men det går fortare och blir mindre jobbigt om man cyklar, men luften i mina däck var i princip slut. Och jag kan inte pumpa min cykel själv (den är lite dum, och jag är lite ohändig) så jag behövde först åka förbi cykelhandeln nedanför min backe. Och när jag ändå var i cykelhandeln så var det lika bra att passa på att handla lite cykelsaker jag behövde - summa 500:- ... Med pumpad cykel kunde jag sedan åka till apoteket och köpa det jag behövde, och en massa annat när man ändå var där - summa 600:- . Och när jag ändå var i centrum så kunde jag lika gärna handla på Ica, lite Proviva och yoghurt med bra bakterier för magen, och lite annat när man ändå var där - summa 96:-. Tur att jag är billig i drift matmässigt iallafall.

Så i helgen ska jag inte bara byta ut min Beståbokhylla från bok till vit och montera, jag ska även tvätta cykeln och montera ringklocka samt smörja kedjan. Och gårdsstäda med föreningen, ta emot min gamla extracykel från min fd svärmor och gå ut och parta med en kompis. OM jag blir tillräckligt frisk. Men med det späckade schemat så måste jag bli det. Typ nu. Heja Provivabakterierna!

Jag känner att jag med tiden bygger upp mer och mer ilska mot mitt ex. Istället för att läka med tiden så ökar min bitterhet och min ilska. Det känns som om jag snart kommer explodera av all ilska som jag stänger inne. För jag vet inte hur jag ska göra mig av med den. Visst, jag kan gå på boxklasser och springa och spinna osv, det gör jag redan. Men det handlar mer om att göra sig av med aggressioner, inte om att göra sig av med ilskan.

Jag kanske börjar bli lite psykiskt instabil. Jag tänker iallafall många konstiga tankar just nu. Jag är ibland till och med rädd för att jag till slut ska göra handling av tankarna.

De flesta tankar handlar om olika sätt att göra det jobbigt för mitt ex. En återkommande fantasi jag har handlar om att jag åker ut dit där de bor. Sedan sätter jag mig en bit ifrån deras port och väntar på att de ska komma hem. Jag sitter på ett sådant avstånd att det är uppenbart att jag inte väntar på att träffa dem, men så nära att de ser att jag är där. Och jag sitter bara där, tyst och kallt stirrande. De ser mig, men min uppsyn gör att de inte vågar gå fram.

Jag upprepar detta i några dagar, sitter på samma ställe när de kommer hem och bara stirrar. De tycker det är väldigt obehagligt. Nästa steg blir att smita in i porten, jag följer med någon granne in. Sedan sätter jag mig så högt upp i trappan jag kan men är fortfarande fullt synlig. Jag sitter där tills de kommer hem. Om någon granne går förbi ursäktar jag mig med att jag ska besöka dem och väntar på att de ska komma - det borde vara vilken minut som hellst. När de väl kommer så stirrar jag hatiskt, precis som jag gjort på håll.

Min fantasi har sedan lite olika fortsättningar. Antingen blir de rädda och springer in och låser dörren. Eller så går de upp och frågar vad jag vill. Om de pratar med mig så berättar jag precis hur illa de har gjort mig och hur dåligt jag mår, och jag berättar om de svarta tankar jag ibland får - riktigt detaljerat. Det gör dem rädda och ledsna. Sedan går jag.

Jag fantiserar också om att repa hans bil, den fina och rödglänsande som jag uppmuntrade honom att köpa trots att den hade en massa "onödigt" lull-lull. För det kanske var sista gången han kunde köpa en dyr bil med skinsäten och lull-lull, nästa gång vi bytte bil så kanske vi var i ett annat läge. Sa jag. Men vi bytte aldrig bil, vi skilde oss. Och han fick behålla hela bilen. I min fantasi drar jag nyckeln över hela sidan, på båda sidor. Jag gör ett djupt och stort jack. Det känns skönt när jag gör det, samtidigt som det ger mig ångest. Jag tycker inte om att förstöra saker, men trots det så känns det skönt att förstöra något som är hans. I fantasin.

Jag fantiserar också om att skriva ett argt mail, eller bestämma träff och sedan skrika och skälla ordentligt.

Men alla dessa saker känns omöjliga och ouppnåeliga. Precis som många mäns hetaste fantasier.

Men jag spricker snart, jag måste få ventilera all ilska.

Är det någon som har något konstruktivt tips?