Vad ska man göra med all ilska?
Jag kanske börjar bli lite psykiskt instabil. Jag tänker iallafall många konstiga tankar just nu. Jag är ibland till och med rädd för att jag till slut ska göra handling av tankarna.
De flesta tankar handlar om olika sätt att göra det jobbigt för mitt ex. En återkommande fantasi jag har handlar om att jag åker ut dit där de bor. Sedan sätter jag mig en bit ifrån deras port och väntar på att de ska komma hem. Jag sitter på ett sådant avstånd att det är uppenbart att jag inte väntar på att träffa dem, men så nära att de ser att jag är där. Och jag sitter bara där, tyst och kallt stirrande. De ser mig, men min uppsyn gör att de inte vågar gå fram.
Jag upprepar detta i några dagar, sitter på samma ställe när de kommer hem och bara stirrar. De tycker det är väldigt obehagligt. Nästa steg blir att smita in i porten, jag följer med någon granne in. Sedan sätter jag mig så högt upp i trappan jag kan men är fortfarande fullt synlig. Jag sitter där tills de kommer hem. Om någon granne går förbi ursäktar jag mig med att jag ska besöka dem och väntar på att de ska komma - det borde vara vilken minut som hellst. När de väl kommer så stirrar jag hatiskt, precis som jag gjort på håll.
Min fantasi har sedan lite olika fortsättningar. Antingen blir de rädda och springer in och låser dörren. Eller så går de upp och frågar vad jag vill. Om de pratar med mig så berättar jag precis hur illa de har gjort mig och hur dåligt jag mår, och jag berättar om de svarta tankar jag ibland får - riktigt detaljerat. Det gör dem rädda och ledsna. Sedan går jag.
Jag fantiserar också om att repa hans bil, den fina och rödglänsande som jag uppmuntrade honom att köpa trots att den hade en massa "onödigt" lull-lull. För det kanske var sista gången han kunde köpa en dyr bil med skinsäten och lull-lull, nästa gång vi bytte bil så kanske vi var i ett annat läge. Sa jag. Men vi bytte aldrig bil, vi skilde oss. Och han fick behålla hela bilen. I min fantasi drar jag nyckeln över hela sidan, på båda sidor. Jag gör ett djupt och stort jack. Det känns skönt när jag gör det, samtidigt som det ger mig ångest. Jag tycker inte om att förstöra saker, men trots det så känns det skönt att förstöra något som är hans. I fantasin.
Jag fantiserar också om att skriva ett argt mail, eller bestämma träff och sedan skrika och skälla ordentligt.
Men alla dessa saker känns omöjliga och ouppnåeliga. Precis som många mäns hetaste fantasier.
Men jag spricker snart, jag måste få ventilera all ilska.
Är det någon som har något konstruktivt tips?
Tyckte iden med att stämma träff och sedan göra dig av med all din ilska verbalt mot honom, tömma dig själ över honom lät som en utmärkt ide. Har själv gjort just det, är mycket förlösande. Kände mig nästan lätt efter det.
Blogger
Bara att du tänker igenom och skriver om ditt hämndbegär och din ilska gör att du får ut en del av skiten! Tror det är oerhört sunt att tillåta sig själv alla de galna tankarna och verbalisera dem. Men kanske inte precis genomföra dem. I alla fall inte alla... ;-)
För övrigt håller jag med föregående talare!
Jag gör det då och då. Jag ringer henne och skäller lite på henne. Men sen mår jag sämre. Får skuldkänslor.
Mitt bästa tips, som har hjälpt mig enastående mycket (trots att jag kände mig som ett riktigt psykfall) var att gå via vårdcentralen och fråga om jag kunde få tid hos en terapeut. Jag har gått där i ett halvår drygt, och det finns ingen som kan lyssna som hon. Ingen som kan bolla tillbaka lika bra. Hon börjar inte skruva på sig när man gråter, svär eller är arg. Det är inte konstigt för henne att höra att man vill hämnas eller att man hatar. Det är helt OK.
Och i stort har jag knappt haft några såna tankar - jag började gå hos henne precis när det började bli knackigt mellan mig och exet. Jag har utvecklats enormt och fått en massa viktiga insikter om vem jag är och hur jag reagerar. Det är verkligen värt det.
Jag tror att efter en skilsmässa så går man igenom olika faser. Där ilskan är en av dem. För mig var det en lättnad när jag gick från den stora sorgen till att bli arg, där ilskan en mer utåtagerande känsla än den tidigare som är så mycket mer inåt och destruktiv. Nu är det inte säkert att våra faser är lika, men att när faserna byter skepnad så har du ändå kommit en bit på vägen.
Så känn ilskan. Skrik på x-et om det får dig att känna dig bättre.
//Linda
När jag till slut blev arg, vilket tog låååång tid, och då jag äntligen fattade att jag inte längre vann något på att skydda honom från mina känslor utan bara skadade mig själv med det så skcikade jag sms.
Jag skickade 25 sms under ett dygn. För varje jag skrev så grät jag en skvätt och för varje jag skickade så kände jag mig lättare om skuldrorna.
Jag bad honom ockkså att inte besvara dem, för det här handlade bara om vad jag KÄNDE. Han behövde inte försöka förklara eller något annat. Jag bheövde bara få ur mig saker jag aldrig hade sagt tidigare och som jag var arg och sårad över.
Jag hoppas du kan hitta en konstruktivt sätt att få ur dig ilskan. Den som jag ändå tror är lite bra ha som en styrkepuff....
Tack för alla fina kommentarer och för att ni delar med er av era tankar kring detta. Det är ju ofta väldigt laddat att prata om de mörka tankar som ändå alla bär på.
Det som hände var att jag skrev den här bloggen, och förberedde ett brev till mitt X. Sedan konsulterade jag en vän och tog emot reaktioner som min plan väckte hos denna vän. Sedan fick jag lov att fundera ett tag och reagera. Och sedan släppte det. Jag kunde gå vidare. Om känslan håller i sig vet jag inte. Men just nu orkar jag helt enkelt inte gå runt och vara arg, ledsen och bitter. Det tar för mycket av min energi.
Det är väl fan vilken sits vi alla sitter i. Så sårbara. Så arga. Så ledsna och förbannade. Medans den andre parten helt sonika glider vidare i livet.
Jag har, via jobbförsäkring, gått hos psykolog under hösten, och det har varit värt väldigt mycket. Plus att jag skrivit. Dock inte till hnm. Utan till er som läser. Han är väl där och snokar emellanåt, men det kan han ha.
Det skulle nog inte vara helt fel. Men jag har ingen sådan försäkring, varken privat eller via jobbet. Och som nybliven singel finns inte ekonomin - det är så mycket annat jag känner jag måste prioritera just nu. Och jag är nog inte tillräckligt galen ännu för att få använda mina inbetalda skattepengar :-( .
