Ensam duktig flicka söker

Idag var ytterligare en sådan där dag som är fylld med traditioner och minnen. Idag så sprang jag tjejmilen. Jag har sprungit tjejmilen i ca 10 års tid, med några års uppehåll i mitten. De senaste åren har Hon och jag gjort sällskap dit då vi båda har sprungit. Och mitt ex och hennes ex har följt med och hejat och passat väskor med överdragskläder. Jag tänkte en hel del på hur det skulle kännas att åka dit själv i år, hur det skulle kännas att promenera nedför allén på Vallhallavägen aldeles ensam.

Och döm om min förvåning när det kändes helt ok. Det kändes inte alls konstigt. För jag var ju inte direkt ensam. Och vad skulle jag med en väskhållare i år, när det var så vackert väder att det räckte att ta med en tjocktröja kring midjan.

När mina fyra vänner som jag skulle möta upp med alla var minst 30 minuter sena till vår samling trodde jag att det skulle kännas ensamt och ledsamt. Men det gjorde det inte. Jag blev väl lite irriterad på att samtliga lyckades med konststycket att ha otur och vara sent ute, i någon form av olycklig mix. Men det var helt ok att vänta.

Loppet gick bra, mycket bättre än midnattsloppet. Tyvärr sprang jag 1,5 minuter långsammare jämfört med förra året, men nästan 5 minuter bättre än midnattsloppet. Och det kändes som om jag lyckades disponera loppet på ett bra sätt, att jag verkligen kände precis vart jag kunde lägga mig för att orka hela loppet men ändå maximera ansträngningen. Det kändes bra.

Efter loppet träffades vi igen, jag och mina vänner, och pratade om loppet, mumsade ostkaka och annat som vi fick, och bara hade det trevligt. Det är svårt att känna sig ensam med så många bra vänner. Efteråt kom en killkompis och mötte upp mig och promenerade med mig till Tekniskas tunnelbana, det var trevligt att umgås med ytterligare en vän.

Jag tror jag fixar det här, med lite hjälp av mina vänner.

Och av min PT, som jag ska träffa på tisdag. En ny en, som förhoppningsvis förstår mig bättre. Hon är dietist och PT, så det kommer bli jättebra det här.

Det blev ett bra besök i mitt gamla liv. Jag börjar så smått hitta ett förhållningssätt till det.

Jag var inte ensam singel ikväll. Jag vet inte om det egentligen gjorde någon skillnad. Men det var skönt - det blev inte udda nummer runt bordet. Men det var så mycket folk att jag knappt tror det hade märkts. Min kompisgranne hade bjudit in 12 personer, så totalt var vi 14. Och de hade fixat mat till oss alla, och efterrätt, och dryck och snacks. Helt storartat måste jag säga!

Och jag tycker om mina vänner - de som kom på festen som jag klassar som mina vänner. Jag vill verkligen hitta ett sätt att förhålla mig till dem i allt det här nya. Det är inte helt lätt för dem heller, det inser jag. Därför försöker jag göra mitt yttersta för att underlätta i samvaron. Och då blir det ofta lättare.

En av killarna som är (eller iallafall tidigare har varit, nu har jag ingen aning om vad han har för sig) mitt ex bästa vänner var jättegullig mot mig. Vi har inte träffats sedan jag flyttade ut, jag har bara umgåtts med hans fru. När vi satt nedträngda i soffan och tittade på Melodifestivalen så la han armen om mig, kramade mig och frågade hur det var. Jag la huvudet mot hans axel och sa att det väl var ok, men att jag inte ville prata om det just då. Då kramade han om mig igen och så satt jag där med huvudet på hans axel och bara myste. Helt avspänt och bara mysigt. Jag verkligen kände hur mycket han tycker om mig också. Och det kändes bra.

Jag såg till att umgås med de jag ville umgås med, och undvek de jag inte riktigt kände att jag orkade med just då. Och det gick bra då vi var så många. Som jag alltid gör när det är helgmiddag hos någon kompis så åt jag aldeles för mycket, drack lagom och njöt av sällskapet.

Tyvärr vann inte låten jag höll på. Men efter att ha lyssnat på vinnarlåtens text så kan jag väl förlåta att den vann.
I dont wanna run; I dont wanna fight
I dont wanna hide; I just wanna stay free, to be me
I dont wanna win; I dont wanna lose
I dont wanna play; I just wanna remember,

Den här helgen har en ungdomskamrat varit på besök. Vi umgicks (och festade) jättemycket när vi var i 16-19 årsåldern, sedan pga flyttar och annat så tappade vi kontakten. I höstas när allt drog igång i mitt liv så återfann vi varandra via Facebook. Vi återförenades i julhelgen och har sedan setts några gånger, hon bor i en annan stad så det kräver lite planering även om det inte är så lång resväg mellan.

Det härliga är att det känns som om vi aldrig har varit separerade. Första gången vi sågs var det lite trevande, men sedan har det bara rullat på. Nu har vi umgåts från i fredags eftermiddag till att jag följde henne till tåget. Nästan två dygn. Och det har bara kännts kanon!

Hon är en spontan idéspruta utan dess like, gör saker först och tänker efter sedan, ibland. Men hon är genuint snäll, precis som jag, och människointresserad. Vi är väldigt lika varandra men också väldigt olika. Vi kompletterar varandra. Vi är ett bra team som föder positiv energi. Det känns tomt nu när hon har åkt och jag längtar redan till nästa gång med galna upptåg.

En rolig sak som hon tog intiativ till var brunch idag. Igår var vi på en jätterolig fest med efterföljande utgång. Någon gång under kvällen så kom hon på att hon ville äta på TGIF innan hon åkte hem idag, vilket jag sa ja till (gillar att gå dit ibland). Och så började hon bjuda in folk till "brunchen" under festen. Först killen jag skrivit om tidigare, sedan värden och därefter en kille som hon "spanat in". Och alla tre sa ja. Så idag sågs vi alla fem för brunch. Det var verkligen jättekul, och vi pratade om gårdagskvällen och allt annat mellan himmel och jord. En härlig "Vänner" känsla (eller "How I met your mother" eller vad man nu föredrar) inföll sig.

Jag hoppas hon kommer och hälsar på snart igen!

Jag har haft en bra helg, en riktigt lyxig helg. Det är kul att helgerna åter igen börjar kännas lustfyllda och att jag kan fylla dem med roliga saker på egen hand.

Fredagen spenderades med god middag och därefter champagnedrink i en väldigt lyxig hotellbar, lördagen spenderade jag med att hjälpa en äldre vän att packa upp flyttkartonger. Som tack för hjälpen bjöd hon och hennes man mig på trerätters lunch med vin. Och lördagskvällen spenderades tillsammans med en vän jag umgåtts nära med tidigare, men som jag inte träffat på massor med år. God mat och goda drinkar, och en massa prat om allt mellan himmel och jord. Och idag har jag mest tagit det lungt, eller det var iallafall planen. Men en kompis ringde och frågade om jag ville med på loppis. Och man är ju inte den som är den när man är oplanerad. Så det blev loppis och fika idag istället för att fixa med lägenheten.

Min lägenhet börjar bli lite eftersatt, rörig och dammig. Det är lite tråkigt, jag önskar att jag hade en snygg, fin och ren lägenhet. Men det är den duktiga flickan i mig som pratar. Hon som ställer så höga krav på mig. Om jag hellre vill spendera min tid med andra saker än städning, då ska jag göra det. Så länge lägenheten är bobar och jag mår bra så räcker det. Men oavsett så måste jag städa snart! Och spara lite pengar... det är dyrt att leva lyxliv om helgerna.

En av mina vänner har hittat hit. Min närmaste vän. Han skickade ett SMS i helgen och sa att han snubblat över min blogg. Det var ganska jobbigt för honom att läsa, då en del blogginlägg handlar om honom och hur han har påverkat mig. Speciellt blogginläggen kring jul, då jag mådde dåligt och han mådde dåligt. Han sa att han aldrig fattade hur dåligt jag mådde, och "bannade" mig lite för att jag inte berättade det. Han sa att han ville att jag skulle berätta om hur jag mår, och inte bara lägga mina känslor åt sidan när han är ledsen. Att det ger styrka att veta att någon annan också är ledsen och att man kan vara ledsen tillsammans.

Jag är ledsen över att behövt göra honom ledsen med mina blogginlägg, samtidigt som det käns väldigt skönt att han vet. Jag vill inte ha några hemligheter för honom, om jag slipper. Och efter att vi pratat om bloggen så ångrar jag att jag inte varit öppnare med hur dåligt jag mått, när jag mått dåligt. Och det är en lärdom jag tar med mig. Och nu så måste jag ju prata med honom om det, eftersom han troget börjat följa min blogg.

Jag har dessutom hunnit ha "Afternoon tea" med mina tjejkompisar idag. Det var någon som sa att det visst var jätteinne. Har jag helt missat. Men det är väl för att det är jag som är trendsättaren.

Det var en jättetrevlig tillställning. Jag hade bjudit in mina vänner och de bekanta som jag vill göra till vänner. Människor från många olika sammanhang. Många kände varandra sedan tidigare och har träffats vid olika tillfällen. Och några var helt nya i min vänkrets. Och min vänkrets är helt otrolig. De släpper in nya människor direkt, de gläds åt nya upplevelser och samvaron blir dynamisk.

I min lilla lägenhet på strax över 40kvm rymdes idag 14 vuxna, två små barn på under året och en hund. Ljudet av röster och barnlek och hundtassar blandades av dofterna från levande ljus, te, scones, cookies och chokladkaka.

En av de närvarande, en av mina nya vänner, utbrast förvånat och imponerat vid ett tillfälle "jag tror inte ens jag KÄNNER 14 tjejer!". Och då hade ändå några av mina närmaste vänner fått lov att tacka nej då de hade andra ärenden. Och ingen av mina manliga bekanta var inbjudna.

Så jag lär inte behöva vara ensam. Och det känns väldigt skönt!