Inte längre anonym
En av mina vänner har hittat hit. Min närmaste vän. Han skickade ett SMS i helgen och sa att han snubblat över min blogg. Det var ganska jobbigt för honom att läsa, då en del blogginlägg handlar om honom och hur han har påverkat mig. Speciellt blogginläggen kring jul, då jag mådde dåligt och han mådde dåligt. Han sa att han aldrig fattade hur dåligt jag mådde, och "bannade" mig lite för att jag inte berättade det. Han sa att han ville att jag skulle berätta om hur jag mår, och inte bara lägga mina känslor åt sidan när han är ledsen. Att det ger styrka att veta att någon annan också är ledsen och att man kan vara ledsen tillsammans.
Jag är ledsen över att behövt göra honom ledsen med mina blogginlägg, samtidigt som det käns väldigt skönt att han vet. Jag vill inte ha några hemligheter för honom, om jag slipper. Och efter att vi pratat om bloggen så ångrar jag att jag inte varit öppnare med hur dåligt jag mått, när jag mått dåligt. Och det är en lärdom jag tar med mig. Och nu så måste jag ju prata med honom om det, eftersom han troget börjat följa min blogg.
Jag är ledsen över att behövt göra honom ledsen med mina blogginlägg, samtidigt som det käns väldigt skönt att han vet. Jag vill inte ha några hemligheter för honom, om jag slipper. Och efter att vi pratat om bloggen så ångrar jag att jag inte varit öppnare med hur dåligt jag mått, när jag mått dåligt. Och det är en lärdom jag tar med mig. Och nu så måste jag ju prata med honom om det, eftersom han troget börjat följa min blogg.
Kommentarer
Postat av: Karin
Grattis!
Själv tror jag ofta att jag är tydligare mot min omgivning än jag faktiskt är, jag tycker att jag har berättat hur jag mår, men det är inte alltid personerna omkring mig har uppfattat det.
Bra att han vill veta hur du mår och vad du känner, att han bryr sig. Och modigt av dig att vara så öppen mot honom!
Kram
/Karin
Trackback