Ensam duktig flicka söker

Idag har jag ägnat nästan hela arbetsdagen åt att iordningsställa ett utskick med kallelser till 15 viktiga personer. Det handlar åter igen om att eska pengar till mitt projekt. Så det är viktigt att det blir rätt, och att det blir till rätt personer. Själva kallelsen är redan klar, det jag gjort idag är att i princip dubbelkolla att personerna var rätt pesoner att bjuda (vilket alla inte var - tur jag dubbelkollade!), göra en lista över kallade personer att bifoga med kallelsen, kolla upp vilken adress de skulle skickas till, ta emot förslag från kollegor på ytterligare personer som också skulle vara lämpliga att bjuda in, försöka få tag på min chefs chef (som är den som ansvarar för detta och inte helt lätt att få tag på) för att kolla om hon tycker de nya namnen ska vara med, få ytterligare nya namn och kontakta henne igen, skriva kuvert, kopiera ut kallelsen (givetvis strulade skrivaren!), klistra kuvert och lägga på lådan.

Och detta har lätt tagit 4-5 arbetstimmar.

Om jag delegerat det här till någon, och de blev klara halv fem så skulle jag allvarligt fundera på om de maskade med flit. För hellst skulle de här kallelserna varit iväg redan tidigare i veckan. Och vid två går internposten iväg, och vid halv fem en fredag har de stängt. Så jag skulle tro att personen maskade med flit, för att retas. För så här sanslöst länge kan väl saker och ting inte ta!

Jag ska försöka komma ihåg det här tillfället nästa gång något tar ovanligt lång tid för någon att göra. För ibland gör det bara det, utan att man efteråt kan förklara exakt vad som tog tid. För egentligen handlar det ju bara om många snabba saker. Eller?

Igår diagnostiserade jag mig själv med SAD. Idag skulle jag vilja diagnostisera mig med manodeprisivitet. För idag har det varit en rätt bra dag. Eller kanske har jag inte hunnit känna efter. Igår jobbade jag till halv elva, och idag har jag varit igång från 9 till 19.30. Föreläst och varit moderator - ingen bra kombination kan jag inflika. Hädanefter ska jag bara vara moderator när jag inte själv föreläser - för det blir för rörigt att göra båda dera.

Dagen flöt på bra, förutom en del teknikstrul. Min laptop är ny och jag har ännu inte fått kläm på vilka program som finns och vilka rättigheter jag har på den. Inte helt optimalt när den fick rollen som seminariedator och kopplades till kanon. Några gånger fick jag skämmas för dens uppträdande men överlag är jag nöjd med dens prestation. Jag är nöjd med seminarieprogrammet, valet av föreläsare och utförandet. En del saker ska jag ändra till nästa gång vi gör det här, men jag är faktiskt nöjd. Den duktiga flickan är nöjd. Det blev bättre än good enough.

Nu ska jag ta det "lugnt" en period, försöka komma in i "the zone" igen och börja leva. Och må bättre. Hitta roliga saker att göra. Kanske göra något som jag aldrig gjort förut. Fick ett erbjudande om att börja med rullstolsdans - DET är något jag aldrig gjort förut.

Just nu är jag för trött för att vara ledsen, och lite för trött för att vara glad. Jag är bara trött helt enkelt. Men jag tror jag mår ok. Jag hoppas bara att mitt blogginlägg inte är alltför osammanhängande idag...

Livet efter en deadline håller inte i sig särskilt länge. I tisdags jobbade jag till 19.30, men med en friskvårdstimme på dagen då jag gick och tränade. Sedan mötte jag en kompis inne i stan och firade med ett glas vin och en pizza på Grappa för det eminenta priset av 220:-. Men oh vad gott det var - jag var helt klart värd det!

Igår var jag på konferens hela dagen med efterföljande middag, hemma 21.30 och då fick jag lov att jobba lite. En av de deadlines jag hade i förra veckan lyckades jag hålla, men inte mina två chefer. Och därför så har tidsplanen för den uppgiften spruckit, och de förväntar sig att jag ska fixa allt i en handvändning. När de själva befann sig på Chefsdagar i onsdags och torsdags förra veckan la de inte in ett finger för att göra sin del till deadlinen. Och nu när jag är på konferens i tre dagar så är det tydligen självklart att JAG ska göra saker som jag borde hunnit göra innan - om som sagt ngn annan hållit sin del av avtalet. Jag hatar verkligen att skylla på någon annan, man kan inte påverka andra utan bara sig själv. Men just nu kan jag tyvärr inte göra ngt annat.

Idag var jag hemma vid 21, och har hunnit prata med min mamma, med en kompis, svarat på brådskande mail om bokning av en stundande Londonresa och försökt hinna ikapp med vardagssysslor i allmänhet. Varit ut  med en soppåse som av någon anledning luktade apa när jag kom hem.

Imorgon kommer jag vara hemma från konferensen vid halv tre. Då behöver jag ta tag i den försenade uppgiften. Den är dödsviktig - det handlar om att bjuda in ett antal "investerare" för att presentera vår idé. Och datumet de blir inbjudna till närmar sig med stormsteg. De borde redan vara inbjudna för att kunna boka in det här i sina fulla kalendrar.

Och i helgen ska jag förbereda en presentation jag ska ha på tisdag. Jag borde ha förberett den för länge sedan, för det handlar delvis om att läsa in sig på nytt material. Men pga de hastigt uppkomna deadlines jag har haft så har jag inte hunnit ta tag i detta. Min tidsplanering har förskjutits. Så jag kommer behöva jobba i helgen också. Hur mycket vet jag inte, det här är ett sådant projekt som man kan hålla på 100 timmar med, 10 timmar eller 1 timme. Det är bara jag som bestämmer när jag tycker det är good enough. Och egentligen tycker jag aldrig att jag är det.

Men jag är inte mer än människa. Just nu är jag dödstrött och längtar till en söderhavsö. Jag kan inte delegera så mycket heller, och inte heller klaga hos chefen eftersom det mesta jag har att göra har jag tagit på mig själv. Jag styr över min egen arbetssituation, men just nu är jag även beroende av andra för att kunna genomföra det jag tar mig för. Och det gör det svårt att planera.

Nu ska jag sova så jag orkar med ännu en dag innan helgens jobbande.

De senaste två veckorna har jag arbetat mot en viktig deadline. Eller egentligen fem. Fyra av dessa var "små" uppgifter och den femte var stor och mest betydelsefull. Det handlade om finansiering till några av mina projekt. Missad deadline = inga pengar. I dag klockan 18 gick den sista deadlinen ut, och jag lyckades hålla den med en halvtimmes marginal. Tack vare lite hjälp från oväntat håll, från en kompis jag inte sett till så mycket det senaste halvåret. Han gjorde mig en tjänst som tog honom tre minuter att exekuera och som kunde räddat hela mitt stora finansieringsprojekt. Nu är det inte alls säkert att jag får några pengar, det får jag veta först om ca ett halvår. Men jag är iallfall med i matchen.

Och nu, när jag har arbetat vardag som helg mot dessa mål, som helt plötsligt är borta, känns det lite tomt. Jag har planerat mitt liv fram tills idag klockan 18. Sedan har jag inte orkat fundera över så mycket mera. Ikväll fick jag göra lite saker jag missunnat när jag jobbat så mycket, som att tvätta. Och onsdag till fredag är jag på konferens. Men i morgon vill jag göra något roligt, som inte är så jobbigt men ändå ger själen liv. Är det någon som har något bra tips?

Jag har fått en bärbar jobbdator. Nu kan jag jobba vart som helst och när som helst.

Just nu tycker jag att det är helt underbart. Men en del av mig undrar hur nyttigt det är, egentligen.

Nu sitter jag hemma hos en kompis och jobbar. Och bloggar.