Partypinglan
Jag som för någon månad sedan bestämde mig för att vara mer hemma, laga mera mat och ta det lugnare. Jag har varit ute och slarvat för andra dagen i rad. Det börjar synas ett mönster i mitt beteende - jag är sjukt dålig på att följa mina egna beslut och vara konsekvent. Men det behöver inte bara vara dåligt. För "man kan väl ändra sig!" som de säger i reklamen.
Idag var jag ute med en kompis, två "Aussies" och en "Kiwi". Kiwin var en bekant till min kompis som han träffat på krogen en gång, som jobbade och bodde nästan i hans gamla hemtrakter. Sedan har de haft kontakten med varandra några månader via Facebook. Och när hon skulle komma till Stockholm så hade de pratat om att ses. Och när hon kom ned till Stockholm hade hon sms:at honom och frågat när hon kunde komma och lämna sin väska. "Ses" betydde tydligen "sova över" på New Zeländska. Eller det är iallafall HANS version av det hela.
Med ut var också kiwins två australiensiska kompisar. Den ena hade samma yrkesbakgrund som mig, så det var väldigt kul att få prata om vårt arbete i olika kulturer och länder. Den andra, en kille, var mest bara trevlig. Han sa att jag "var den gladaste och öppnaste person han någonsin träffat". Det var smickrande. Och då trodde han ändå att jag var upptagen - så det kan inte ha varit ett försök att få mig i säng (tror jag, men man vet ju aldrig).
Han trodde nämligen att jag och min kompis var ett par. Och jag tror kanske att de två tjejerna också trodde vi var det. Aussien fällde kommentaren att hans kompis skulle sova på "VÅR" soffa. Varpå jag snabbt korrigerade det till "HANS" (som i min kompis). Jag blev också, av en av tjejerna, presenterad som min kompis "lady friend". Jag vet inte exakt vad den ordalydelsen betyder i deras del av världen. De är inte de första som tror att vi är ett par. Jag tycker att det är väldigt ofta som folk tar det för givet, både främlingar och ibland nästan också folk vi känner. Det är lite irriterande. Och lite roligt samtidigt. Jag förstår inte vad det beror på.
Livet är komplicerat. Det är inte alltid så lätt att vara människa.
Idag var jag ute med en kompis, två "Aussies" och en "Kiwi". Kiwin var en bekant till min kompis som han träffat på krogen en gång, som jobbade och bodde nästan i hans gamla hemtrakter. Sedan har de haft kontakten med varandra några månader via Facebook. Och när hon skulle komma till Stockholm så hade de pratat om att ses. Och när hon kom ned till Stockholm hade hon sms:at honom och frågat när hon kunde komma och lämna sin väska. "Ses" betydde tydligen "sova över" på New Zeländska. Eller det är iallafall HANS version av det hela.
Med ut var också kiwins två australiensiska kompisar. Den ena hade samma yrkesbakgrund som mig, så det var väldigt kul att få prata om vårt arbete i olika kulturer och länder. Den andra, en kille, var mest bara trevlig. Han sa att jag "var den gladaste och öppnaste person han någonsin träffat". Det var smickrande. Och då trodde han ändå att jag var upptagen - så det kan inte ha varit ett försök att få mig i säng (tror jag, men man vet ju aldrig).
Han trodde nämligen att jag och min kompis var ett par. Och jag tror kanske att de två tjejerna också trodde vi var det. Aussien fällde kommentaren att hans kompis skulle sova på "VÅR" soffa. Varpå jag snabbt korrigerade det till "HANS" (som i min kompis). Jag blev också, av en av tjejerna, presenterad som min kompis "lady friend". Jag vet inte exakt vad den ordalydelsen betyder i deras del av världen. De är inte de första som tror att vi är ett par. Jag tycker att det är väldigt ofta som folk tar det för givet, både främlingar och ibland nästan också folk vi känner. Det är lite irriterande. Och lite roligt samtidigt. Jag förstår inte vad det beror på.
Livet är komplicerat. Det är inte alltid så lätt att vara människa.
Kommentarer
Trackback
