Hjärta i säkert förvar
Jag funderar en del på det här med män, och mitt förhållande till dessa varelser. Jag funderar mycket på mitt förhållande till andra människor överhuvud taget, och jag har till och med funderat på om man skulle prova något nytt nu när man har chansen. För en partner behöver ju inte vara av manligt kön.
Men dessa funderingar slutar alltid med känslan av att det är en man jag vill leva med igen. Kanske för att det är bekvämast, men jag tror att det handlar om många andra saker som en sådan relation kan erbjuda. Trots det så försöker jag hålla mig så open minded som möjligt.
Eller, det är inte sant. För jag har slutit mig för alla sådana möjligheter. Jag har låst in mitt hjärta och gömt nyckeln. Det har hänt förut och jag känner igen det, men det tog lång tid att upptäcka att jag gjort det igen. "Jag" har bestämt att det inte passar att bli kär, att jag inte vill ha den sortens engagemang i mitt liv. Dels för min egen skull, att jag inte vill bli sårad, men också för att jag är rädd att såra andra.
Jag skriver "jag" med "" för att det är ingen direkt viljemässig handling, utan snarare något som baserar sig delvis på vilja, delvis på instinkt och delvis av ren självbevarelsedrift. Ibland trivs hjärtat med att vara inlåst i sin lilla ask, men ibland krävs det ansträngning för att hålla det kvar där. Det är inlåst på obestämd framtid, men jag känner mig trygg i att det inte är på livstid. När jag känner mig redo så kommer jag släppa hjärtat fri, och jag kommer märka när det inträffar. Det är då jag blir kär igen. Det har hänt förut, och jag vet att det kommer hända igen.
Men dessa funderingar slutar alltid med känslan av att det är en man jag vill leva med igen. Kanske för att det är bekvämast, men jag tror att det handlar om många andra saker som en sådan relation kan erbjuda. Trots det så försöker jag hålla mig så open minded som möjligt.
Eller, det är inte sant. För jag har slutit mig för alla sådana möjligheter. Jag har låst in mitt hjärta och gömt nyckeln. Det har hänt förut och jag känner igen det, men det tog lång tid att upptäcka att jag gjort det igen. "Jag" har bestämt att det inte passar att bli kär, att jag inte vill ha den sortens engagemang i mitt liv. Dels för min egen skull, att jag inte vill bli sårad, men också för att jag är rädd att såra andra.
Jag skriver "jag" med "" för att det är ingen direkt viljemässig handling, utan snarare något som baserar sig delvis på vilja, delvis på instinkt och delvis av ren självbevarelsedrift. Ibland trivs hjärtat med att vara inlåst i sin lilla ask, men ibland krävs det ansträngning för att hålla det kvar där. Det är inlåst på obestämd framtid, men jag känner mig trygg i att det inte är på livstid. När jag känner mig redo så kommer jag släppa hjärtat fri, och jag kommer märka när det inträffar. Det är då jag blir kär igen. Det har hänt förut, och jag vet att det kommer hända igen.
Kommentarer
Postat av: Peter
Klart det kommer! Det kommer att vara en okomplicerad och trygg människa som ler och som har vackra ögon!
Trackback
