Ensam duktig flicka söker

Gårdagskvällen var väldigt trevlig. Otroligt vackert med all belysning. Jag älskar stämningsljus och brukar alltid klaga på hur dåliga vi är på det i Sverige. Så jag fick verkligen mitt lystmäte! Utställningen, eller vad man kan kalla det, pågår till på söndag tror jag. Så gå och se den om du kan! Och om någon vill ha sällskap så ta med min bloggkompis benu. Han är riktigt trevlig IRL och jag tror han skulle uppskatta det mycket.

Sällskapet var också trevligt. Innan vi möttes, när jag var på väg in till stan, blev jag så nervös att jag mådde illa. Och DET är verkligen inte likt mig. Jag skrämde verkligen upp mig själv rejält. För vadå? En promenad med en trevlig person? Mest orolig var jag nog för att jag inte skulle kunna hantera situationen - jag menar, jag har aldrig varit singel förut i mitt vuxna liv och är helt oerfaren i många avseenden som andra anser som självklara. Menan jag har ovanligt mycket erfarenhet på andra områden.

Som sagt, det var väldigt trevligt sällskap och vi har en hel del gemensamt. Det var inte alls svårt att hitta samtalsämnen. Det var nästan tvärt om ibland, att vi var så upptagna med att prata om något så vi nästan missade en del ljusintallationer. Men just nu känns det inte så mycket mera. Inga fjärilar i magen, ingen härlig känsla i maggropen. Inget som jag skulle tolka som ett tecken på förälskelse. Jag känner mig lite smickrad och glad över uppmärksamheten, men inte så mycket mer.

Jag tror inte att det har med personen jag mötte att göra, men det är svårt att säga. Jag ser det mer som en bekräftelse på att jag inte längre, eller just nu, kan känna sådana känslor. Den delen av mig själv är aldeles för tilltuffsad och jag tror det kommer dröja länge innan jag vågar släppa fram några sådana känslor igen. Men jag önskar verkligen att jag inte behöver vänta alltför länge.