Ensam duktig flicka söker

För några månader sedan var jag på en intressant föreläsning om bemötande, där föreläsaren var psykolog och teolog. Mycket intressant blandning.

Han beskrev hjärnan och våra reaktionsmönster väldigt enkelt. Han förklarade att våra tidigare upplevelser och möten skapar vägar och banor i vår hjärna. Som sedan våra tankar följer. Hjärnan vill oftast processa så "lite som möjilgt" och lär snabbt in reaktionsmönster, som den sedan använder om och om igen. Och oftast är det väldigt bra, för då används mindre processorkraft till alldagliga saker.

MEN ibland lär vi in negativa mönster, som hjärnan automatiskt följer. Som egentligen är kontrakproduktiva men som finns kvar änåd. ELLER som i mitt fall, när förutsättningarna helt ändras.

För jag har ju en hjärna som är programerad för att vara i en rellation med mitt X. Min hjärna har tränat in de reaktionsmönstren under 12 års tid, och många av banorna är nog rena motorvägarna vid det här laget. Men i mitt nya liv så är många av reaktionsmönstren kontraproduktiva, för nu är jag i ett helt nytt läge. Jag behöver göra nya banor i min hjärna. Och det är läskigt, för jag kommer behöva beträda mark som jag aldrig beträtt förut. Och uppleva saker som jag aldrig upplevt förut. Och det kommer vara tufft i början, att skapa dessa nya reaktionsmönster. Men jag ska jobba hårt med det, för jag vill bli lycklig i mig själv, där jag är nu.

Så jag har börjat säga ja till saker som jag känner mig tveksam till. Jag lyssnar fortfarande på min magkänsla men testar iallafall lite. Och hittills känns det rätt bra när jag väl är igång.

Och ikväll ska jag börja plöja en ny bana. Och det är jätteläskigt. Ikväll ska jag promenera på Djurgården och titta på ljusinstallationerna där tillsammans med en person jag mött på en fest för några helger sedan. Som jag nämnt i tidigare blogginlägg. Det känns ovant, och läskigt. Men det är bara att hålla andan och kasta sig ut. Jag vet att jag blir fångad.