Ensam duktig flicka söker

Varför är livet inte rättvist? Vore det inte lite enklare, och rättvisare, om det var så?

Min vän har verkligen inte turen på sin sida just nu. Han stöter på motgång efter motgång men trots det så biter han ihop och går vidare. Inte med någon munter min, och inte med samma svikt i stegen som han en gång haft. Men han kämpar ändå på. Det imponerar mig. Han har alltid imponerat på mig.

Men nu är han jäkligt trött på att det aldrig händer några bra saker, att det bara blir ännu lite sämre när han känner det som om han nått "rock bottom". Och jag kan verkligen se att han stöter på verkliga motgånger, även om jag ibland har svårt att hålla med i alla hans resonemang så kan jag hålla med i att han inte har det lätt just nu.

Och jag tycker det är så orättvist. Vi hade olika förutsättningar från början, jag möjligtvis något bättre. Vi föll från samma höjd, men någonstans på vägen fångades jag upp. Och han fortsatte falla. Varje gång han upplevde att han landat visade det sig att det fanns ännu en liten bit till att falla, och en liten bit till.

Nu tycker jag att han har fallit nog. Nu tycker jag att Universum får visa honom lite nåd. Nu är det dags att det börjar hända bra saker i hans liv!

I natt när jag gick och la mig funderade jag en del på det här, och önskade att Universum skulle ge sig på mig istället och sluta slå på min vän. Ge sig på någon i samma storlek. Det är väldigt skrämmande att utmana Universum, för man vet aldrig vad denna väldiga makt har i rockärmen. Men jag känner att min vän inte orkar ta fler smällar snart, och någon måste helt enkelt gå imellan.

Och dagen efter började "bra", spöregn och inget pararply och till det en stor dos kollektivtrafikkaos och försenad till jobbet. Jag gjorde mig beredd på vad som skulle komma härnäst.

Men sedan hände inget mera. Inget som jag ännu märkt av iallafall. När jag åkte från jobbet och kom till mitt hemmacentrum mötte jag en person som vi pratat om att anställa på timmar i projektet, som jag stannade och erbjöd tjänsten. Hon var intresserad och skulle kolla om det gick att lösa praktiskt. Sedan handlade jag två flaskor vin på systemet och fick visa legitimation. Är det Universums sätt att utmana mig?

Jag vill säga till Universum att ge sig på någon i sin egen storlek istället, att ge sig på mig. Ge mig vad du tål, hit me with your best shot! Men jag vågar inte utmana Universum fullt ut. Men jag önskar att jag gjorde det.

Kanske är det så att Universum ger sig på någon i sin egen storlek? Kanske är det så att det tittar på mig och fnyser åt min obetydlighet. Kanske är det så att Universum faktiskt utmanar den av oss som besitter de stora krafterna. Som har en uppgift att fylla och därför behöver härdas. Som behöver testas. För annars förstår jag faktiskt inte vad Det håller på med. Oavsett så måste det sluta. Nu!