Ensam duktig flicka söker

Det går uppåt igen. Långsamt men säkert. Jag har svårt att vara på botten längre än jag behöver. Jag har underbara vänner som stöttar mig på olika sätt, och vädret har skänkt mig ljus och värme i några dagar. Det känns fortfarande jäkligt, men inte lika förtvivlat. Alltid en förbättring. Jag känner inte längre lusten att bränna ned deras nya hus. Det är nog sunt. Nu hoppas jag att det inte börjar brinna av andra skäl - för jag lär bli rätt misstänkt med tanke på att jag pratat med folk om att jag har fantasier om att tända på och se det brinna. Det skulle vara ödets ironi. Suck.