Trött och sliten men ändå ok
Nu har det nya året firats in. Jag är inte riktigt säker på att det finns något att fira. En del av mig säger att det bästa årtiondet har passerat. Men samtidigt säger min andra halva att det nu ligger ett helt nytt och spännande årtionde framför mig. Det kommer bli otroligt annorlunda mot det jag har levt tidigare. Och helt annorlunda mot vad jag förväntat mig.
Jag har inte ens tänkt på att vi byter decenium. Det känns som om många i omgivningen är facinerade över det. Men jag kan bara konstatera att det gått ännu en dag, och på sin höjd ett år.
Jag har haft förvånandsvärt trevligt de senaste dagarna. Kvällen före nyårsafton och nyårsaftonskväll har jag spenderat med ungefär samma gäng. Egentligen en kompis kompisar, eller till och med en kompis-kompis kompisar. Ett otroligt trevligt gäng som jag hoppas få göra fler saker tillsammans med under 2010. Det känns som om jag umgås mer med mina nya kompisar/bekanta än med mina gamla. Det känns lättare att umgås med dem. Kanske för att det inte finns några minnen kopplade till dem, och kanske för att de bara känner den nya mig. Inte den jag var när jag var gift.
Idag är jag trött och sliten. Och njuter faktiskt av att spendera en kväll helt ensam. Det var väldigt jobbigt att åka hem från nyårsfesten, från festen och glammet till ensamheten. Men jag hade tur och fick sällskap, och natten blev inte lika mörk. Och nyårsdagen blev inte lika lång när man fick frukostsällskap och någon att softa med i soffan till Vänner. Och nu bara softar jag och pysslar med saker jag vill göra. Och tycker det är rätt skönt.
Jag tror iallafall att jag kommer överleva 2010. Mer än så vågar jag inte hoppas på just nu.
Jag har inte ens tänkt på att vi byter decenium. Det känns som om många i omgivningen är facinerade över det. Men jag kan bara konstatera att det gått ännu en dag, och på sin höjd ett år.
Jag har haft förvånandsvärt trevligt de senaste dagarna. Kvällen före nyårsafton och nyårsaftonskväll har jag spenderat med ungefär samma gäng. Egentligen en kompis kompisar, eller till och med en kompis-kompis kompisar. Ett otroligt trevligt gäng som jag hoppas få göra fler saker tillsammans med under 2010. Det känns som om jag umgås mer med mina nya kompisar/bekanta än med mina gamla. Det känns lättare att umgås med dem. Kanske för att det inte finns några minnen kopplade till dem, och kanske för att de bara känner den nya mig. Inte den jag var när jag var gift.
Idag är jag trött och sliten. Och njuter faktiskt av att spendera en kväll helt ensam. Det var väldigt jobbigt att åka hem från nyårsfesten, från festen och glammet till ensamheten. Men jag hade tur och fick sällskap, och natten blev inte lika mörk. Och nyårsdagen blev inte lika lång när man fick frukostsällskap och någon att softa med i soffan till Vänner. Och nu bara softar jag och pysslar med saker jag vill göra. Och tycker det är rätt skönt.
Jag tror iallafall att jag kommer överleva 2010. Mer än så vågar jag inte hoppas på just nu.
Kommentarer
Postat av: En dansös dagbok
Intressant blogg du har, jag hoppas du kommer må bättre snart. Separationer är jobbiga och efter ett så långt giftemål kan jag inte ens föreställa mig smärtan. Men jag tror allt i livet sker av en orsak och rätt som det är så inser man svaret på frågan vi kvinnor ständigt ställer oss "varför" och då kommer allt falla på plats. Tills dess, ta hand om dig. Kram
Trackback