Folk verkar gilla mig!?
Fram till för ett par år sedan hade jag en bild av att det var min dåvarande man som var smörjmedlet i vårt sociala maskineri. Att det var han som satt med 100% social kompetens och jag bara trampade i klaveret och spottade ut grodor. Att jag fick vara med endast tack vare honom. Jag kände mig alltid otillräcklig i sociala samanhang, och dolde det genom att (vad jag då tyckte) prata för mycket och spela pajas.
Med tiden har jag skakat den känslan av mig, jag började ta initiativ till att börja umgås med mitt ex killkompisars flickvänner på egen hand. Och de ville faktiskt hitta på saker med mig! Och jag började sakta men säkert bygga upp en helt egen vänkrets. Jag tror att vändningen kom när jag bestämde mig för att skaffa mig en hobby och blev medryttare. Det var nog första gången jag privat började umgås med människor helt utan mitt ex.
Men jag har ändå inte helt kunnat skaka av mig känslan. Förens nu. För alla vänner jag hade tidigare har stannat hos mig efter skilsmässan. De vill fortsätta umgås med mig. Och det som är ännu mer fascinerande är alla nya bekantskaper jag har gjort de senaste månaderna. De vekrar också vilja umgås med mig, för den jag är. Och det är fantastiska människor som är roliga, smarta och mysiga. Jag är faktiskt överraskad över det. Det är svårt att vänja sig vid att vara snygg, trevlig, social och rolig när man så länge tyckt att man bara varit lite för mycket hela tiden. Men tydligen är för mycket precis vad människorna i min omgivning vill ha. Och jag vill heller inte vara vän med någon som är slav under Jäntelagen eller som föredrar att sitta i ett hörn och tänka dystra tankar. Jag vill leva!
Min fd man uppdaterade sitt Facebookstatus för någon vecka sedan (ja, jag har honom fortfarande addad som vän där... ). Han har i princip bara gjort det 1 gång sedan skilsmässan. Han skrev "There are two ways to spread light - to be the light or to reflect it". Förra gången han uppdaterade sitt status var det som ett svar på en statusuppdatering jag hade gjort. Därför väljer jag att tolka hans nya uppdatering som riktad till mig. Och jag tolkar det som att han nu också har kommit till nya insikter. Insikten om att jag var ljuset och han var spegeln, och att det börjar bli väldigt mörkt utan ljuset. Det är synd för honom, för det är han som har valt bort det. Och jag kommer fortsätta lysa och lysa och lysa!
Just det där att man nedvärderar sig själv väldigt mycket när det gäller det sociala är väldigt lätt tror jag, jag är precis likadan. Tankar som "Varför skulle den härliga personen vilja vara vän med mig för? Jag är inget speciellt!?" har ofta kommit upp. Men den där slängen av att man inte är något blir överbevisat tillslut!
Såklart du är rolig som vän och som bekant, du verkar så genuint äkta och det är svårt att få tag på!
Kram på dig!
Vad härligt! Vad härligt att läsa att det vänder! Att du mår bättre och förstår att du är värdefull!! :)
