Ensam duktig flicka söker

Det är alldeles för många mellandagar i år, aldeles för många av dem är vardagar. Jag tog en semesterdag i måndags och jobbar övriga dagar. Jobbar mestadels hemifrån och har redan innan planerat att göra ungefär 6h/dag. Så lite soft blir det ändå.

Tillbaka i storstaden och tillbaka i träningsvanorna efter en vecka med enbart hundpromenader. Tyvärr inte inne i de goda matvanorna ännu. Men jag hoppas att det ska gå att ta sig tillbaka efter nyår.

I tisdags var jag på spinning med en killkompis. Efteråt hade vi tänkt gå och äta någonting tillsammans, eftersom ingen av oss ändå hade ngn att äta middag med eller ngn som lagar maten till oss. Från början var nog tanken att äta något enklare i närheten, men det hela slutade med att vi tog oss till Nytorget och Urban Deli där vi åt charkuterier och jag drack rödvin (han nöjde sig med öl) och åt en efterrätt. Det blev inte jättesent, men rödvin efter spinning har extra bra effekt kan jag säga! Supertrevlig kväll och precis vad jag behövde efter en intensiv julhelg (som för övrigt för min del, som inte dricker öl, varit näst intill alkoholfri), en mysig och lugn kväll med en god vän. Det gör jag gärna om!



Igår var jag och tränade igen, och sedan åt jag Libanesisk middag med några vänner. Det blev väldigt trevligt med jättgod mat och rödvin (igen). Efteråt blev det drinkar på en lyxig bar och i säng kom jag först vid 02. Och idag ska jag jobba. Det går sådär kan jag säga (jag skriver ju ett blogginlägg istället...). Men jag tröstar mig med att det inte är särskilt ofta jag är så här dekadent.



Ikväll blir det lugnt. Jag ska baka och fixa mat till nyårsfesten jag ska på imorgon. Den ser jag mycket fram emot. Kanske bjuder jag över någon att hålla mig sällskap i utbyte mot lite mat och ett glas vin.

Så just nu känner jag mig inte som en särskilt ensam och duktig flicka. Just nu känner jag mig nog bara som, tja som, som en människa. Och det tror jag är bra. Om inte annat är det väldigt skönt!

Julen har varit bra, precis som den jul jag skulle vilja ha. Det har varit lagom mkt pyssel, god stämning och alla har hjälpts åt. Inga stora konflikter även fast alla i familjen har temperament och mycket vilja och diskussionerna ibland går heta.

Jag fick flera roliga julklappar. Eftersom varken jag eller bror har egna barn så roar vi oss med att köpa julklappar åt varandra. Min mamma gav mig en massa skönhetsprodukter såsom smink, manikyrsett, fuktkrämer, läppglans osv. Plus långkalsonger och handskar (och kanske ngt mer jag glömt). Jag tror hon tycker det är dags att jag går ut och träffar ngn ny snart :-) .

Av min bror fick jag smycken, igen. Jag fick ett jättefint halsband med matchande örhängen i födelsedagspresent och han blev så glad att jag blev glad att han köpte ett till halsband och en ring till mig i julklapp. Jag har ingen aning om vad det kan ha kostat, men halsbandet såg rätt dyrt ut. Och det var jättefint. Men bäst var ringen, som föreställer en orm i silver. Min bror vet inget om mitt kärleksliv, men killen jag börjat dejta (eller vad vi gör) har 4 st ormar och är väldigt reptilintresserad. Undrans om min bror är synsk eller om han spionerar på mig *smile*.



Generellt har jag och min bror fått en väldigt mycket bättre relation sedan jag blev singel. Min bror har verkligen tagit en "storebrorsroll" och han verkar njuta i fulla drag av att få ha den rollen. Förr hade mitt X en stor roll i mitt liv, och jag tror det hindrade mig från att släppa in andra. Jag behövde liksom ingen annan, inte på samma sätt som nu. Jag tycker det är roligt att ha en storebror som tycker om att vara storebror, och trots att jag tycker jag är en stor flicka och klarar mig själv så är det skönt att luta sig tillbaka och bli omhändertagen. Speciellt när jag ser att det skänker någon annan lycka att ta hand om mig.

Efter en intensiv dag börjar julefriden lägga sig över mitt föräldrahem.

Jag tycker att jag är en kvällsmänniska och morgontrött. Men min mamma och min bror slår mig med hästlängder. Själv sov jag till 10 och hann både gå med hunden, göra Jansons frestelse och leka med en kompis barn innan resten av familjens julstök började vid sjusnåret ikväll.

Men nu har det stökats och bökats. Det har klätts gran, griljerats skinka, förberetts omelett och gjorts jugröt till imorgon bitti. Det har diskuterats bästa formen/gallret att griljera skinkan på, hur mycket risgrynsgröt som ska kokas och vems fel det är att grötkastrullen inte ligger på samma ställe som förra året. Alla lika envisa och övertygade om att de har rätt och alla med temperament. Alla gånger har jag dock lyckats medla i konflikterna med en påminnelse om att vi nog faktiskt inte vill bli osams över de här sakerna och att vi alla är envisa och har temperament. Så kvällen har avlöpt livligt men med i huvudsak god stämning.

Jag ser fram emot imorgon, det känns som om jag har julen under kontroll. Min bror initierade ett samtal över middagen om hur morgondagen ska se ut. Och vi har gjort en preliminär plan så alla har samma förväntningar. Det känns bra.

Jag är grötansvarig och gör färdigt julgröten när jag vaknar (vilket nog är först), jag ska röra ihop en Semifredo, åka ut till farmors och farfars grav och tända ljus, se Trolltyg i tomteskogen klockan ett och sedan börja med matfixningen. Det känns som en lagom ambitiös plan. Det känns genomförbart. Det känns juligt.

Jag har en vän som valt att fira jul väldigt annorlunda i år, långt ifrån sin familj. Istället för att fira traditionell jul kommer han spendera den med att hjälpa andra och få dem att känna sig mindre ensamma. Han har själv känt sig ensam ibland och vet hur jobbigt det kan vara, och jag tror att det är därför som han vill hjälpa andra att känna sig mindre ensamma. Jag tycker det är stort.

God Jul därute!
Julkramar!

Tja, jag lever iallafall. I allra högsta grad.

När jag skrev det senaste inlägget var jag i någon form av förändringsprocess. Jag ville bort och frammåt, jag mådde verkligen inte bra. Midnattsloppet i mitten av augusti räknar jag som min startpunkt i mitt nya liv, ungefär då. Efter det kände jag mig körd i botten, både psykiskt och fysiskt. Fel mat, för lite sömn, för mycket stress och oro och negativa känslor, för mycket alkohol och tja helt enkelt en nedåtgående spiral som nådde sin botten.

Sedan gick det lite uppåt, jag tog beslutet att ta tag i mitt liv och mig själv. Valet låg mellan att skaffa PT eller börja gå till psykolog. Och jag valde PT då jag kände att det var mer än min själ som behövde lagas. Och jag tror på en sund själ i en sund kropp. Så mitt projekt för hösten var att må bra, både psykiskt och fysiskt.

Starten blev en helt vit månad, följt av kostjusteringar som min PT gjorde. Och ett träningsprogram. Och en helgenomgång av kroppens stelheter. Och allteftersom min kropp blev balanserad blev min själ balanserad. Under hösten har jag tränat 4-5 ggr i veckan med några undantag (då det kanske bara blev 3 dagar). En till två gånger i veckan går jag på yoga, från början gick jag för att bli rörligare men nu går jag för att bli mentalt avslappnad.

Resultatet rent fysiskt är att jag gått ned 7 kg, 6 cm över magen och 8 cm över rumpan, jag har blivit rörligare i leder jag tidigare varit mycket stel i och jag har fått mycket bättre bålstabilitet. Psykiskt känner jag mig mer stabil, yogan ger mig meditation och återhämtning som gör att jag orkar de psykiska påfrestningarna jag stöter på i livet och att ha ett mål att jobba mot gör att jag känner mig mer fokuserad och sammanhållen som människa. Och under hösten gjorde jag en resa tillsammans med en gammal bekantskap men ny vän, som var väldigt välgörande för min själ. Så den senaste månaden har jag mått väldigt bra.

Jag har också börjat dejta sedan senaste inlägget. En person som liksom jag har mycket bagage och som förstår hur det är att ha det. Som också genomgått en jobbig separation men som lyckats lägga den bakom sig. Jag vet inte vad jag känner eller vad jag vill med denna relation i framtiden. Jag försöker att inte sätta etikett på mina känslor. Det enda jag vet är att denna människa får mig att må väldigt bra, och att jag verkligen behöver en sådan person i mitt liv just nu.

Tyvärr har detta fått konsekvenser på andra plan i mitt liv, konsekvenser som jag sörjer. Men som jag också tror kommer bli till något gott längre fram. För jag tror en förändring hade varit nödvändig, oavsett omständigheter. Men det är fortfarande en sorg, och en stor saknad, att saker har blivit som de har blivit pga detta.

Varför har jag återkommit till bloggen just nu? Varför fick jag lust att skriva? Kanske för att jag just nu känner mig trött, ensam och lite deppig. Väldigt trött, och ensam. Det känns som om det kommer bli en lång julhelg!