Ensam duktig flicka söker

Tja, jag lever iallafall. I allra högsta grad.

När jag skrev det senaste inlägget var jag i någon form av förändringsprocess. Jag ville bort och frammåt, jag mådde verkligen inte bra. Midnattsloppet i mitten av augusti räknar jag som min startpunkt i mitt nya liv, ungefär då. Efter det kände jag mig körd i botten, både psykiskt och fysiskt. Fel mat, för lite sömn, för mycket stress och oro och negativa känslor, för mycket alkohol och tja helt enkelt en nedåtgående spiral som nådde sin botten.

Sedan gick det lite uppåt, jag tog beslutet att ta tag i mitt liv och mig själv. Valet låg mellan att skaffa PT eller börja gå till psykolog. Och jag valde PT då jag kände att det var mer än min själ som behövde lagas. Och jag tror på en sund själ i en sund kropp. Så mitt projekt för hösten var att må bra, både psykiskt och fysiskt.

Starten blev en helt vit månad, följt av kostjusteringar som min PT gjorde. Och ett träningsprogram. Och en helgenomgång av kroppens stelheter. Och allteftersom min kropp blev balanserad blev min själ balanserad. Under hösten har jag tränat 4-5 ggr i veckan med några undantag (då det kanske bara blev 3 dagar). En till två gånger i veckan går jag på yoga, från början gick jag för att bli rörligare men nu går jag för att bli mentalt avslappnad.

Resultatet rent fysiskt är att jag gått ned 7 kg, 6 cm över magen och 8 cm över rumpan, jag har blivit rörligare i leder jag tidigare varit mycket stel i och jag har fått mycket bättre bålstabilitet. Psykiskt känner jag mig mer stabil, yogan ger mig meditation och återhämtning som gör att jag orkar de psykiska påfrestningarna jag stöter på i livet och att ha ett mål att jobba mot gör att jag känner mig mer fokuserad och sammanhållen som människa. Och under hösten gjorde jag en resa tillsammans med en gammal bekantskap men ny vän, som var väldigt välgörande för min själ. Så den senaste månaden har jag mått väldigt bra.

Jag har också börjat dejta sedan senaste inlägget. En person som liksom jag har mycket bagage och som förstår hur det är att ha det. Som också genomgått en jobbig separation men som lyckats lägga den bakom sig. Jag vet inte vad jag känner eller vad jag vill med denna relation i framtiden. Jag försöker att inte sätta etikett på mina känslor. Det enda jag vet är att denna människa får mig att må väldigt bra, och att jag verkligen behöver en sådan person i mitt liv just nu.

Tyvärr har detta fått konsekvenser på andra plan i mitt liv, konsekvenser som jag sörjer. Men som jag också tror kommer bli till något gott längre fram. För jag tror en förändring hade varit nödvändig, oavsett omständigheter. Men det är fortfarande en sorg, och en stor saknad, att saker har blivit som de har blivit pga detta.

Varför har jag återkommit till bloggen just nu? Varför fick jag lust att skriva? Kanske för att jag just nu känner mig trött, ensam och lite deppig. Väldigt trött, och ensam. Det känns som om det kommer bli en lång julhelg!