Ensam duktig flicka söker

Efter en intensiv dag börjar julefriden lägga sig över mitt föräldrahem.

Jag tycker att jag är en kvällsmänniska och morgontrött. Men min mamma och min bror slår mig med hästlängder. Själv sov jag till 10 och hann både gå med hunden, göra Jansons frestelse och leka med en kompis barn innan resten av familjens julstök började vid sjusnåret ikväll.

Men nu har det stökats och bökats. Det har klätts gran, griljerats skinka, förberetts omelett och gjorts jugröt till imorgon bitti. Det har diskuterats bästa formen/gallret att griljera skinkan på, hur mycket risgrynsgröt som ska kokas och vems fel det är att grötkastrullen inte ligger på samma ställe som förra året. Alla lika envisa och övertygade om att de har rätt och alla med temperament. Alla gånger har jag dock lyckats medla i konflikterna med en påminnelse om att vi nog faktiskt inte vill bli osams över de här sakerna och att vi alla är envisa och har temperament. Så kvällen har avlöpt livligt men med i huvudsak god stämning.

Jag ser fram emot imorgon, det känns som om jag har julen under kontroll. Min bror initierade ett samtal över middagen om hur morgondagen ska se ut. Och vi har gjort en preliminär plan så alla har samma förväntningar. Det känns bra.

Jag är grötansvarig och gör färdigt julgröten när jag vaknar (vilket nog är först), jag ska röra ihop en Semifredo, åka ut till farmors och farfars grav och tända ljus, se Trolltyg i tomteskogen klockan ett och sedan börja med matfixningen. Det känns som en lagom ambitiös plan. Det känns genomförbart. Det känns juligt.

Jag har en vän som valt att fira jul väldigt annorlunda i år, långt ifrån sin familj. Istället för att fira traditionell jul kommer han spendera den med att hjälpa andra och få dem att känna sig mindre ensamma. Han har själv känt sig ensam ibland och vet hur jobbigt det kan vara, och jag tror att det är därför som han vill hjälpa andra att känna sig mindre ensamma. Jag tycker det är stort.

God Jul därute!
Julkramar!