Ensam duktig flicka söker

Nu har jag gjort det. Det jag tänkt på så länge men inte vågat/orkat göra. Jag har skickat ett mail och bett om avslut.

Jag skrev att jag inte ville att han skulle CC:a mig på mail vi fått gemensamt.

Jag skrev att han skulle ta bort mig från sin "kompislista" i den gemensamma virituella träningsdagboken vi  båda använder.

Jag skrev att han skulle göra ett bodelningsdokument och skicka till mig för underskrift, som jag sedan kunde skicka till hans föräldrar eller syster. Vi har inte gjort någon sådan än.

Och så skrev jag att han skulle ta de saker han ville ha ur den "minneslåda" vi inte orkade titta i och dela upp vid separationen. Och sedan skicka resten i paket med posten. Och så avslutade jag med frasen "för det är ändå det enda jag har kvar av mina drömmar".

Nu mår jag skit. Riktigt skit. Urdåligt. Men jag hoppas ändå att det jag gjort ska få mig att må bättre i längden. Jag är jätterädd för att såra honom, samtidigt som jag vill krossa honom som en insekt. Det är otroligt jobbigt att gå runt med dessa dubbla känslor.

Jag tror jag gör som jag brukar, stänger in dem i garderoben.