Sorger
I dag är jag hos mina föräldrar och firar påsk tillsammans med min bror och min moster med man. Det har varit en trevlig men annorlunda påskmiddag. En av mina kusiner har nämligen nyligen gått bort under tragiska omständigheter. Oftast är det väl tragiska omständigheter när någon går bort i och för sig, jag har i alla fall aldrig hört talas om motsatsen.
Så eftermiddagen och kvällen har varit fyllda med släktprat och praktisk planering inför begravning. Och diverse andra samtalsämnen som hör till. Efter maten blev jag och min moster ensamma kvar i köket, och vi hade ett väldigt fint samtal kring sorg och sörjande, och känslan av att inte riktigt ha räckt till utan möjlighet att ha kunnat förändra ett händelseförlopp.
Min kusin söp och använde i perioder andra mindre hälsosamma substanser. Han var en sådan som aldrig hade något riktigt jobb utan jobbade svart och gjorde ett handtag här och var under de perioder han var nykter. Han var alltid i trubbel men lyckades landa hyffsat med fötterna ned varje gång. Tills nu. Efter en längre tids hårt supande föll han i badrummet en natt, och på morgonen hittade kompisen han bodde hos honom död på badrummsgolvet.
Även om han inte på något sätt valde att dö, för det var helt och hållet en tragisk olyckshändelse, så har han hela tiden gjort aktiva val som slutligen lett honom dit. Många av de val vi gör förstår vi inte konsekvenserna av, och vi förstår inte varför vi gör dem. Och för varje val vi gör så leds vi in på en stig där vissa val blir lättare och andra svårare att göra. Till slut blir vissa val näst intill omöjliga, och de val man vet att man inte borde göra blir de lättaste.
Där tror jag han hamnade till slut. Och att stå bredvid som annhörig och se någon göra dessa val måste vara fruktansvärt, speciellt när man efteråt ser vad som hänt. Men man kan aldrig göra någon lycklig genom att bestämma över honom eller henne. En person kan bara göra sin egen nytta. Det enda man kan göra som annhörig är att alltid finnas där när personen är beredd att göra ett av de svårare valen. Och att alltid älska personen oavsett vad den väljer att göra. Det tror jag att min moster alltid har lyckats att göra, även om det kanske inte alltid har varit tydliga i hennes handlingar.
