Att förlora sig i sagan för en stund
Har just kommit hem efter att ha sett filmen Avatar. Den var helt underbar, tiden bara flög förbi. Det är så härligt att glömma bort sig själv en stund, och få perspektiv på sin egen tillvaro med hjälp av sagor och specialeffekter. Det var en av de bästa filmer jag någonsin sett, inte bara pga alla specialeffekter. Men sceneriet var fantastiskt. Och historien vidunderlig. Och jag känner mig upplyft och lite läkt. Det är så en bra upplevelse ska kännas. Jag ska försöka hitta fler bra upplevelser i livet och fylla upp mig med dem.
Att kunna vända en känsla
I dag var jag med om något märkligt, något riktigt stort faktiskt. Jag lyckades vända en känsla. En dag som började lågt efter en jobbig natt blev en helt ok dag. Faktiskt en dag som mycket liknar den igår.
Gårdagen var som jag skrev tidigare bra, och den blev bättre frammåt kvällen då jag fick god middag, gott rosévin och trevligt sällskap. Jag var vaken aldeles för sent såsom man är när man har trevligt sällskap och sällskapet är ledig dagen efter (och man själv ska upp och jobba). Men när jag kom i säng somnade jag gott.
Bara för att vakna några timmar senare av att maran rider mig. Inte för att jag har drömt någon mardröm, iallafall inte vad jag kommer ihåg. Utan jag vaknar och av någon outgrundlig anledning börjar jag tänka destruktiva tankar. Jag vände och vred mig i sängen och försökte få tankarna att sluta snurra, men ingenting hjälpte. Jag sov oroligt resten av natten, varje gång jag vaknade till kände jag mig obehaglig till mods och nedstämd, och de negativa tankarna fanns precis under ytan. När jag sedan gick upp på morgonen och satt på bussen så fortsatte tankarna snurra.
Men någonstans så slutade de negativa tankarna regera. Jag vet inte när eller hur, utan kan bara konstatera att större delen av dagen har blivit bra ändå. Kanske var det för att jag visste att jag skulle få trevligt fikasällskap idag? Kanske var det för att jag ska på bio med två roliga människor ikväll och se en film som jag tror är jättebra. Kanske var det för att jag har haft flyt i mitt arbete och börjar känna att jag kommer någon vart med mina rapporter, ansökningar och projektplaner. Just nu har jag tre saker som jag arbetar på parrallellt, och alla tre skulle egentligen ha varit färdiga i förrgår...
Jag hoppas att det här händer fler gånger. Och då ska jag försöka vara mer uppmärksam på vad det är som gör förändringen. För då kanske jag kan skapa den faktorn själv, och på det sättet styra över mina känslor och förväntningar. Idag är jag bara fascinerad över att det gick.
Gårdagen var som jag skrev tidigare bra, och den blev bättre frammåt kvällen då jag fick god middag, gott rosévin och trevligt sällskap. Jag var vaken aldeles för sent såsom man är när man har trevligt sällskap och sällskapet är ledig dagen efter (och man själv ska upp och jobba). Men när jag kom i säng somnade jag gott.
Bara för att vakna några timmar senare av att maran rider mig. Inte för att jag har drömt någon mardröm, iallafall inte vad jag kommer ihåg. Utan jag vaknar och av någon outgrundlig anledning börjar jag tänka destruktiva tankar. Jag vände och vred mig i sängen och försökte få tankarna att sluta snurra, men ingenting hjälpte. Jag sov oroligt resten av natten, varje gång jag vaknade till kände jag mig obehaglig till mods och nedstämd, och de negativa tankarna fanns precis under ytan. När jag sedan gick upp på morgonen och satt på bussen så fortsatte tankarna snurra.
Men någonstans så slutade de negativa tankarna regera. Jag vet inte när eller hur, utan kan bara konstatera att större delen av dagen har blivit bra ändå. Kanske var det för att jag visste att jag skulle få trevligt fikasällskap idag? Kanske var det för att jag ska på bio med två roliga människor ikväll och se en film som jag tror är jättebra. Kanske var det för att jag har haft flyt i mitt arbete och börjar känna att jag kommer någon vart med mina rapporter, ansökningar och projektplaner. Just nu har jag tre saker som jag arbetar på parrallellt, och alla tre skulle egentligen ha varit färdiga i förrgår...
Jag hoppas att det här händer fler gånger. Och då ska jag försöka vara mer uppmärksam på vad det är som gör förändringen. För då kanske jag kan skapa den faktorn själv, och på det sättet styra över mina känslor och förväntningar. Idag är jag bara fascinerad över att det gick.
Mellandagsrea och goda vänner
Idag har jag varit på mellandagsrea. I år shoppade jag mer än vad jag brukar göra. De senaste åren har jag mest handlat reaplagg och praktiska plagg. Jag har varit en "jeans och t-shirt tjej". Men jag har lite tröttnat på att vara det, nu vill jag bli sexig och elegant. Jag vill byta ut min garderob.
Nu äger jag två finklänningar, en svart fodralklänning, ett par tighta jeans (jo, jag kan inte leva utan jeans - men nu vill jag ha en snygg skjorta eller sexig topp till), en svart kjol och en urringad halternecktopp. Och tre par strumpor (jag försöker tvätta så sällan som möjligt, och det är alltid strumporna som tar slut först).
Efter att jag sprängt min shoppingbudget flerfaldigt träffade jag två av mina äldsta vänner för bowling och middag. Jag njuter så av att umgås med dem. Den ena har jag döpts tillsammans med, och den andra har jag gått i kyrkis med när vi var typ fem. Sedan har vi gått i samma klass från lekskolan till gymnasiet. Och håller fortfarande kontakten. Med dem kan jag vara precis den jag är, och de förstår mig.
Av fyrbarnsmamman, som är en av dem, fick jag en stor lyxig chokladask innan vi skildes åt. Just nu mår jag väldigt bra, och det känns som om chokladasken var ett tecken. Jag har en alldeles egen chokladask. Och nu ska jag forma mina alldeles egna latrutiner!
Att jag fått uppmuntrande kommentarer här på bloggen, och min bästa vän lovat tillbringa en del av den lediga tiden tillsammans med mig, gör också sitt till mitt goda humör idag. Tack!
Idag känns det faktiskt som om det finns hopp. Idag känns det faktiskt som om det finns ett liv på egen hand. Jag ska komma ihåg den här känslan och hålla fast vid den!
Att bry sig om andra än sig själv
Igår gnällde jag över hur duktighetens krav lätt tynger ned själen under julhelgen. Idag tänkte jag nämna det som lyfter själen. Nämligen lusten att göra något bra och snällt för någon annan. Men inte på bekostnad av sig själv och sin egen lycka, för då mår man inte bra själv. Och mår man inte bra själv så är det svårt att få andra att må bra.
Idag kidnappade jag min barndomskompis fyra barn och åkte till en annan barndomskompis som har två barn. Så vi hade sex barn under sju år i hennes hus. I nästan fyra timmar. Det var helt underbart, barnen lekte och var supernöjda och vi vuxna kunde umgås och mysa. Samtidigt som min fyrbarns-mamma-kompis fick lugn och ro att börja julstäda redan nu. Istället för på onsdag kväll som hon planerat från början. Det kändes bra. Det kändes som jag gjorde något bra och samtidigt hade roligt.
Sedan, när man umgås med barn, så har man inte tid att fundera på sina egna problem. Man kan inte sitta försjunken i egna tankar tillräckligt länge för att skapa en negativ spiral. Även om de håller sig lugna och leker, så behöver man passa så ingenting händer - vara lite förutseende. Samtidigt får jag lära mig att slappna av och sänka kraven. För har man sex barn i farten så ska man inte tro att allt är fint och välstädat. Det gör inget om det kommer lite läsk på golvet eller bordsduken åker av. Man fixar till det sedan när man har tid och lust. Det viktigaste är att barnen har roligt och mår bra.
Jag har helt enkelt fått lite perspektiv på mitt eget liv genom att kliva in i en annans persons tillvaro för en liten stund. En mycket givande upplevelse.
Att känna sig attraktiv
När man har blivit lämnad av den man älskar, för att han älskar en annan kvinna, är det lätt att känna sig mindervärdig och oattraktiv. Det är lätt att tolka det inträffade som att man inte duger, att det är man själv som misslyckats och åldrats (man är ju inte 18 längre). Det är lätt att titta i spegeln och känna sig fet, ful och oattraktiv. Och att se kläderna i garderoben som otrendiga och dåligt sittande.
En sådan period hade jag i början av veckan. Jag kan säga att det är inte kul att känna ett akut bantningsbehov precis innan årets julbord på företaget. Och precis innan helgerna drar igång. Det skapar lätt "lite" ångest.
Men när jag ser tillbaka på veckan så har jag på något sätt lyckats skjuta undan de negativa tankarna jag har om mig själv och börjat tänka positiva tankar igen. Visst, jag vet att jag väger mer än vad jag gjort på massvis med år just nu, och att mina levnadsvanor kunde vara bättre. Men jag känner att jag TROTS det är attraktiv. Och jag vet att jag kan göra livsförändringar som kan göra mig ÄNNU mer attraktiv.
Vad är det då som gjort denna förändring inom mig själv? Delvis är det jag själv och delvis har jag fått hjälp av andra omkring mig. Både spontant och efter att jag bett om det. Det första jag gjorde var att inse att jag inte behöver andras bekräftelse för att veta att jag duger. Just nu finns det bara en människa som på riktigt bryr sig om hur jag mår och hur jag ser ut, en människa som alltid kommer att finnas vid min sida. Och det är jag själv. Alltså är det för mig själv jag ska känna mig attraktiv. Jag behöver ingen annans gillande. Även om det är trevligt att få, så är det inte det som bedömmer mitt värde.
Sedan blev jag väl omhändertagen av en kompis, som skämde bort mig ordentligt en vardagskväll när jag verkligen behövde det. Som fick mig att känna mig attraktiv och värdefull. Det gjorde mycket! Jag har även boostat mitt självförtroende med två spontanshoppingvändor som totalt sprängde min månadsbudget. Tur att alla julklappar redan var köpta och jag spenderar julhelgen hos mamma!
Det hela kulminerade sedan här i slutet av veckan med en spontan komplimang från en medhandlare på Ica Kvantum om att jag hade en snygg handväska (det verkar som att jag har lite braiga saker i min garderob iaf). Direkt efter det fick jag visa leg på systemet... DET var åratal sedan jag gjorde sist! Och idag på tåget hamnade jag i ett trevligt samtal med en kille/man i min ålder, som innan jag skulle kliva av frågade om han kunde få mitt nummer. SHIT vad jag måste vara het!
Mitt nyårslöfte för 2010 kommer bli att jag ska ta väl vara på mig själv, älska mig själv och vårda mig själv. För om jag inte gör det så är det ingen annan som kommer göra det heller. Kom ihåg det medsystrar!
En sådan period hade jag i början av veckan. Jag kan säga att det är inte kul att känna ett akut bantningsbehov precis innan årets julbord på företaget. Och precis innan helgerna drar igång. Det skapar lätt "lite" ångest.
Men när jag ser tillbaka på veckan så har jag på något sätt lyckats skjuta undan de negativa tankarna jag har om mig själv och börjat tänka positiva tankar igen. Visst, jag vet att jag väger mer än vad jag gjort på massvis med år just nu, och att mina levnadsvanor kunde vara bättre. Men jag känner att jag TROTS det är attraktiv. Och jag vet att jag kan göra livsförändringar som kan göra mig ÄNNU mer attraktiv.
Vad är det då som gjort denna förändring inom mig själv? Delvis är det jag själv och delvis har jag fått hjälp av andra omkring mig. Både spontant och efter att jag bett om det. Det första jag gjorde var att inse att jag inte behöver andras bekräftelse för att veta att jag duger. Just nu finns det bara en människa som på riktigt bryr sig om hur jag mår och hur jag ser ut, en människa som alltid kommer att finnas vid min sida. Och det är jag själv. Alltså är det för mig själv jag ska känna mig attraktiv. Jag behöver ingen annans gillande. Även om det är trevligt att få, så är det inte det som bedömmer mitt värde.
Sedan blev jag väl omhändertagen av en kompis, som skämde bort mig ordentligt en vardagskväll när jag verkligen behövde det. Som fick mig att känna mig attraktiv och värdefull. Det gjorde mycket! Jag har även boostat mitt självförtroende med två spontanshoppingvändor som totalt sprängde min månadsbudget. Tur att alla julklappar redan var köpta och jag spenderar julhelgen hos mamma!
Det hela kulminerade sedan här i slutet av veckan med en spontan komplimang från en medhandlare på Ica Kvantum om att jag hade en snygg handväska (det verkar som att jag har lite braiga saker i min garderob iaf). Direkt efter det fick jag visa leg på systemet... DET var åratal sedan jag gjorde sist! Och idag på tåget hamnade jag i ett trevligt samtal med en kille/man i min ålder, som innan jag skulle kliva av frågade om han kunde få mitt nummer. SHIT vad jag måste vara het!
Mitt nyårslöfte för 2010 kommer bli att jag ska ta väl vara på mig själv, älska mig själv och vårda mig själv. För om jag inte gör det så är det ingen annan som kommer göra det heller. Kom ihåg det medsystrar!
Nytt hopp
Intressant att läsa mitt eget inlägg från igår förmiddag. Hur förtvivlad jag kände mig då, och hur snabbt det sedan kan vända och kännas lite bättre igen. Jag känner mig själv rätt så bra, jag vet vad jag mår bra av. Det är en väldig fördel när man mår dåligt.
Jag vet att jag mår bra av motion, men igår blev det ingen träning på gymet, jag bestämde att min kropp behövde vila efter fem dagar på raken. Så det fick bli en promenad istället, en promenad till den närliggande ridskolan som jag ännu inte besökt. När jag kom dit stog en stor och vacker häst vid staketet och såg ensam och uttråkad ut. Jag gick fram till honom och sträckte försiktigt in handen. Han nosade på mig och lät mig klappa försiktigt. Efter några klappningar bestämde han sig för att han gillade mig, och jag fick klia och gosa hur mycket jag ville. Jag stog länge, länge och klappade. Jag mår väldigt bra av att klappa djur, och av att gå promenader.
Efter en snabbdusch blev det glöggfika hos min bekant. Hon är betydligt äldre än jag, har barn i 18-20 årsåldern. Förutom hennes barn var jag yngst på glöggfikat, den äldsta var en kvinna i 70-årsåldern. Kanske är det just därför det känns så otroligt befriande att vara där, att vara i ett helt annat sammanhang än vanligt. Känna sig lite omhändertagen.
Ännu bättre mådde jag när min vän ringde och föreslog att vi skulle ses, han behövde hjälp att skruva ihop ett skrivbord han just köpt. Det var väldigt befriande att träffa honom igen, och jag har ett sundare förhållningssätt till vår rellation nu. Jag tror både han och jag mår bättre av att jag inte försöker hjälpa honom så mycket som jag försöker. Att jag inte behöver känna det ansvaret.
I går kväll var vi sedan på krogen och jag fick lära mig lite bra raggningstips. Det var väldigt lärorikt och spännande, och jag vill gärna praktisera snart! Vet inte om jag vill ha ngt one night stand, men i alla fall träna på att dra till mig uppmärksamheten och "spela" lite. Testa mina kunskaper. Jag stannade över natten hos min vän, fick frukostsällskap och hjälpte till med lite mer saker i hans nya lägenhet. Och ikväll har jag ägnat flera timmar åt att fixa händer, fötter, naglar och ben. Hemmaspa helt enkelt. Just nu känns det ok att vara ensam. Inte bra men helt ok.
Jag vet att jag mår bra av motion, men igår blev det ingen träning på gymet, jag bestämde att min kropp behövde vila efter fem dagar på raken. Så det fick bli en promenad istället, en promenad till den närliggande ridskolan som jag ännu inte besökt. När jag kom dit stog en stor och vacker häst vid staketet och såg ensam och uttråkad ut. Jag gick fram till honom och sträckte försiktigt in handen. Han nosade på mig och lät mig klappa försiktigt. Efter några klappningar bestämde han sig för att han gillade mig, och jag fick klia och gosa hur mycket jag ville. Jag stog länge, länge och klappade. Jag mår väldigt bra av att klappa djur, och av att gå promenader.
Efter en snabbdusch blev det glöggfika hos min bekant. Hon är betydligt äldre än jag, har barn i 18-20 årsåldern. Förutom hennes barn var jag yngst på glöggfikat, den äldsta var en kvinna i 70-årsåldern. Kanske är det just därför det känns så otroligt befriande att vara där, att vara i ett helt annat sammanhang än vanligt. Känna sig lite omhändertagen.
Ännu bättre mådde jag när min vän ringde och föreslog att vi skulle ses, han behövde hjälp att skruva ihop ett skrivbord han just köpt. Det var väldigt befriande att träffa honom igen, och jag har ett sundare förhållningssätt till vår rellation nu. Jag tror både han och jag mår bättre av att jag inte försöker hjälpa honom så mycket som jag försöker. Att jag inte behöver känna det ansvaret.
I går kväll var vi sedan på krogen och jag fick lära mig lite bra raggningstips. Det var väldigt lärorikt och spännande, och jag vill gärna praktisera snart! Vet inte om jag vill ha ngt one night stand, men i alla fall träna på att dra till mig uppmärksamheten och "spela" lite. Testa mina kunskaper. Jag stannade över natten hos min vän, fick frukostsällskap och hjälpte till med lite mer saker i hans nya lägenhet. Och ikväll har jag ägnat flera timmar åt att fixa händer, fötter, naglar och ben. Hemmaspa helt enkelt. Just nu känns det ok att vara ensam. Inte bra men helt ok.
