Ensam duktig flicka söker

Känner mig tom och livlös, samtidigt som något kryper och river i mig. Jag kan inte koncentrera mig, har svårt att sitta still men vill heller inte ta mig för något. Det går ut över jobbet, det gör det alltid.

Det är ingen ny känsla, jag har haft den förut. Men jag vet ändå inte hur jag ska hantera den. Den äter på mig innifrån och stjäl mina krafter.

Kanske är det höstens annalkande och sommarens död som jag sörjer, kanske är det separationen, kanske är det min livssituation just nu, kanske är det bara för att jag har kommit i säng för sent de senaste nätterna, kanske är det en kombination av allt eller något helt annat. Men det hjälps inte.

Vissa dagar mår jag riktigt bra, andra mår jag okej och ytterligare andra mår jag så här. Det är nästan det värsta, att det går så mycket upp och ned. När någon frågar hur jag mår så svarar jag bra, för det är oftast det närmaste sanningen just då. Men egentligen så vet jag inte hur jag mår. Just nu känns det som om jag inte vet någonting. Som om jag inte vill någonting, inte ens att inte vilja. Och det är jobbigt. Det sliter.

Just nu så vill jag bara vara lycklig och sorglös igen. Jag vill ha lagt allt bakom mig. Jag vill träffa någon som verkligen bryr sig om mig. Någon som vill mysa i soffan med mig framför en film och en skål popcorn, någon som blir glad när jag hör av mig, någon som frågar hur min dag varit och som blir ärligt glad åt saker som gör mig glad, någon som har överseende när jag inte är så duktig som jag skulle vilja och någon som låter mig vara duktig när jag kan. Någon som orkar bära mig när det är tungt, men som också kan anförtro sina bördor åt mig och låta mig hjälpa till att bära dem när det behövs. Någon som alltid är ärlig mot mig, både i medvind och i motvind. Någon jag kan älska och som älskar mig tillbaka.

Men just nu är jag för svag för att börja kyssa grodor. Och få får man vänja sig vid att leva resten av livet utan prins.