Ensam duktig flicka söker

Igår roade jag mig med att utöka min bekvämlighetszon. Nog mycket inspirerad av en vän som jag börjat umgås mer med på senare tid - och som jag vill umgås mycker mer med framöver. Hon är väldigt öppen och sprallig, och samtidig klok och snäll.

Det jag gjorde igår var att jag gav komplimanger. Det började när jag satt på pendeltåget på väg till en kompis. Mitt emot mig satt en jättesnygg kille i jeans och tunn vit skjorta. Riktigt trevligt ögongodis en solig sommardag. Och jag tänkte på vad jag och några vänner pratat om dagen innan och även tidigare. Att killar får för lite komplimanger. Så när killen gjorde sig redo för att gå av vid centralen så tog jag kontakt och sa helt enkelt att han var väldigt snygg, och att den vita skjortan passade honom väldigt bra. Han blev glad, lite generad, och sa att han tyckte jag var väldigt modig som sa så. Så växlade vi några trevliga ord till och han gick av. Tydligt glad av att ha fått en komplimang.

Sedan på kvällen, när jag var ute med några vänner och drack drinkar, så var det en kille på stället som mina blickar hela tiden sökte sig till. Väldigt trevlig att vila ögonen på. Och efter att ha spanat på honom i säkert en timme så tog jag mod till mig och gick fram och sa helt enkelt som det var. Lite typ "med risk för att göra bort mig eller verka smörig så måste jag bara säga att du är väldigt snygg. Nog snyggast här inne. Killar får för få komplimanger, så jag tänkte försöka börja bryta den trenden". Och så sträckte jag fram handen och presenterade mig. Det var lite roligt, han blev bra paff. Vi småpratade lite till, men det visade sig att hans kompisar tänkte dra vidare till en nattklubb. De försökte få med mig, men mina kompisar som jag var ute med började bli trötta och det var inte läge att dra vidare. Och jag ville egentligen bara ge en komplimang. Så jag sa som det var och lät dem gå vidare.

Den tredje komplimangen halkade ur mig lite i farten, men den var ärligt menad. När jag och mina kompisar var på väg från utestället så stod det ett killgäng utanför. När vi gick förbi så gick en av killarna fram och sa ngt i stil med "Hej, vart ska ni långa, snygga tjejer ta vägen?". Min kompis gick vidare - hon tycker inte om att bli kallad lång. Men vi är ju långa, det är inget vi kan göra något åt. Jag själv tycker att det är snyggt. Så det är jätteroligt när någon annan uppmärksammar det som en positiv egenskap. Så jag svarade att vi ska gå hem, och att jag önskade honom, som också var lång och snygg, en fortsatt trevlig kväll.

Så nu har jag gjort en insats för det manliga självförtroendet. Och jag hoppas kunna fortsätta i samma anda.

Näst på dagordningen - en löptur med en killkompis. Sedan förhoppningsvis hämtmat och film (skulle klarat mig utan löpturen, men jag lovade i fredags och löften ska hållas. Men efter två festdagar är jag inte riktigt lika sugen som vanligt).