Ensam duktig flicka söker

Nu har jag utforskat skärgården med motorbåt för förstat gången. Eller utforskat och utforskat. För mig var det iallafall ett trevligt äventyr.

Lördagens väder var kanon, som nog de flesta märkte. Perfekt för utomhusaktiviteter. Vi var fem personer med två båtar som åkte ut, min kompis och några kompisar till honom. Det var tur att det var flera med, för vissa moment vet jag inte om jag klarat helt själv. De lilla båtgrejer jag gjorde gick väl hyffsat, men jag frågade hela tiden hur jag skulle göra och om jag gjorde rätt. Jag kände mig verkligen totalt inkompetent imellanåt. Som tur var så är min kompis ganska tålmodig - hade jag varit han så hade jag lackat ut ganska snabbt.

Ett litet komiskt exempel, precis i början av båtturen, om hur svårt kommunikation är. Vi ska åka och tanka, och när vi närmar oss tankbryggan (eller vad det kan heta) så ber min kompis mig att gå ut och "ta emot". Alltså - det fanns inget att ta emot i (inget staket eller liknande), bara bryggan. Så jag undrade om jag skulle stoppa ned en hand eller en fot mot bryggkanten och "ta emot". Men den var ju madrasserad så det borde ju inte behövas. Och jag hade inte särskilt lång betänketid - jag tänkte att det ger sig väl. Och båten verkade ta emot bryggan aldeles utmärkt själv, så jag lutade mig tillbaka och andades ut. Och när jag gjorde det så kom tankkillen, och det var tydligen HONOM jag skulle ta emot. Ta linor och tankmunstycket. Men jag satt bara som ett fån... Lite pinsamt. Men nu vet jag till nästa gång.

Platsen vi ankrade på var jättefin, och ankringen gick ganska bra förutom att jag var lite sen i med ankaret. Vilket vi fick sota för senare. Vi solade och gick en promenad på ön, och senare så grillade vi på klipporna.

Så här såg det ut där vi ankrat 



Efter grill, vin och snacksande var det dags att sova, i några timmar. Vid fyra vaknade vi av att båten röck till med en oroväckande dunk. Då hade vårt ankare lossnat, för vinden hade tilltagit och vänt. Det vi hörde och kände var fören på båten som slog i klipporna. Och det ösregnade. De mer båtvana var upp och ersatte ankaret med att knyta fast oss i den andra båten. Och jag, jag höll i en fender. Precis som en jobbarkompis tipsade mig om, ifall jag inte visste vad jag skulle göra - "Då kan du alltid hålla i en fender".

I säng igen och "sova" i ungefär en timme, innan rycket och ljudet återkom. Då hade även den andra båten glidit för långt in mot klipporna, antagligen pga att vår båts tyngd drog in den. Efter inspektion återstog två alternativ, lätta ankar och åka tillbaka till kaj eller lätta ankar och ankra om helt och hållet. I blåst och spöregn. Eftersom vi bestämt att åka hem ganska "tidigt" (vid 10 var väl planen), och vädret var kasst bestämde sig jag och min kompis för att åka tillbaka. Så halv sex en söndagsmorgon är vi ute och åker båt. Städar ur båten i ösregn och sedan beger vi oss kommunalt in till stan.

Vid nio när jag stapplar in genom dörren är jag dyngsur och kall. Tar en varm dusch och sover ett par timmar innan det är dags att åka in till stan och gå på Kör för allas konsert i Bergwaldhallen. Det var jättemaffigt, kören var jätteduktig och Caroline af Ugglas är underhållande bara hon. Jag kan verkligen rekomendera er att komma nästa år. Biljetterna kostar 120:- och intäkterna går direkt till stadsmissionen.