Det går uppåt
Det var ett tag sedan jag skrev sist. Det har hänt jättemycket sedan dess. Jag har haft en supertrevlig midsommarhelg i Skärgården. Råkade hamna med en singelkillkompis på en båd tillsammans med ett par, och på lördagen hamnade vi på en fest med en massa andra par i en skärgårdsstuga. Och jag märkte till min förvåning och fasa hur jag liksom glider in i en social parroll med min killkompis. Hur jag tillsammans med honom tar den roll som jag tidigare haft i mitt äktenskap. Och hur omgivningen tror att vi är tillsammans. Fast vi inte är det. Fast jag tror att jag inte har några känslor för honom. Inga sådana. Tror jag. Det vore skönt om jag hade, för han är snäll och rolig. Men det blir inte alltid som man vill.
Ikväll var jag på en singelaktivitet ordnad av en "singelklubb" kan man väl säga. Eller en dejtingsite på internet är nog mer korrekt. Det var en grillkväll med massor av singlar. En mycket trevlig tillställning. När jag snabbt skannar igenom skaran konstaterar jag att det egentligen bara är en person som känns intressant. Av nog över 20 män. Och efter att ha tagit kontakt och pratat med honom konstaterar jag att han är väldigt trevlig, fortfarande snygg men inget för mig. Varför? Han snustar - går bort. Och han har barn - går bort (enligt hans kompis hade han också ett väldigt komplicerat förhållande till sitt ex som var väldigt kontrollerande även nu när de var skilda. Vilket går superfetbort!).
Så av alla män på denna aktivitet fann jag 0 intressanta. Till och med som hångelobjekt. Men jag tror inte att det den här gången berodde på att jag var "stängd" och ointresserad, för jag var ärligt nyfiken. Utan på att jag är kräsen och har krav. Vilket jag tycker är bra. Och den jag trodde var intressant tog jag kontakt med, och det klickade inte. Så är det.
Även om jag inte har hittat något, så vet jag att jag steg för steg blir redo att leta. Jag längtar efter att få träffa den där personen som jag klickar med. Som jag kan möta intellektuellt och som attraherar mig fysiskt. Jag längtar efter en person att åtrå och utforska. Men jag vill inte ha vem som helst.
This is what I want:
Rihanna – Shut Up and Drive
Ikväll var jag på en singelaktivitet ordnad av en "singelklubb" kan man väl säga. Eller en dejtingsite på internet är nog mer korrekt. Det var en grillkväll med massor av singlar. En mycket trevlig tillställning. När jag snabbt skannar igenom skaran konstaterar jag att det egentligen bara är en person som känns intressant. Av nog över 20 män. Och efter att ha tagit kontakt och pratat med honom konstaterar jag att han är väldigt trevlig, fortfarande snygg men inget för mig. Varför? Han snustar - går bort. Och han har barn - går bort (enligt hans kompis hade han också ett väldigt komplicerat förhållande till sitt ex som var väldigt kontrollerande även nu när de var skilda. Vilket går superfetbort!).
Så av alla män på denna aktivitet fann jag 0 intressanta. Till och med som hångelobjekt. Men jag tror inte att det den här gången berodde på att jag var "stängd" och ointresserad, för jag var ärligt nyfiken. Utan på att jag är kräsen och har krav. Vilket jag tycker är bra. Och den jag trodde var intressant tog jag kontakt med, och det klickade inte. Så är det.
Även om jag inte har hittat något, så vet jag att jag steg för steg blir redo att leta. Jag längtar efter att få träffa den där personen som jag klickar med. Som jag kan möta intellektuellt och som attraherar mig fysiskt. Jag längtar efter en person att åtrå och utforska. Men jag vill inte ha vem som helst.
This is what I want:
Rihanna – Shut Up and Drive
Kommentarer
Trackback
