Ensam duktig flicka söker

En vän som också gått igenom ett liknande scenario som jag lägger just nu ned mycket tid och pengar på att fixa till sin lägenhet. Superstajlad med färgteman, speciallösningar och högtalare. Jag är inte så avis på att han köper saker, men jag är otroligt avis på att han lägger ned så mkt tid och energi på att få allt perfekt. Och att han lyckas. Själv känns det just nu som om jag har världens tristaste och alldagligaste lägenhet. Rätt rörig är den också eftersom jag inte lyckats komma på vad jag vill ha för typ av förvaringslösningar.

Men på något sätt är det så han läker sig själv, han är kreativ och konstnärlig och att lägga ned all den här tiden på lägenheten är ett sätt för honom att applicera det på sitt nya liv. Och på det sättet läka. Jag är inte ett dugg konstnärlig, jag kan knappt namnen på grundfärgerna och jag har inget öga för färg eller formkombinationer. Så för mig är inredning bara stress och press. Jag vill gärna ha ett färdigt resultat men lider bara på vägen dit.

Det som istället får mig att läka är möten. Att få berätta om mitt liv och min situation och få reaktioner från andra människor. Ett sätt att göra det på är via den här bloggen. Ett annat sätt är via mina vänner och min familj, och ett tredje sätt är via nya "bekantskaper" eller människor jag möter.

Idag hade jag ett sådant möte med en försäljare av Situation Sthlm. När jag kom fram för att köpa tidningen, den första på flera år faktiskt, så säger han öppenhjärtligt att "Tack! Du hjälper mig att vara nykter". Och jag nappade på hans bete och gratulerade honom och frågade hur länge han varit det. Han berättade att han blev alkoholist i samband med sin skilsmässa, men varit nykter i två år. Han berättade om sina vedermödor och jag öppnade mig och berättade att jag var nyskild. Jag gratulerade honom till att han ändå varit så stark, och han förmanade mig att ta det försiktigt med alkoholen och ta hand om mig själv. Han fick en kram innan vi skildes. Sådana möten fyller mig med livslust och glädje, även om de är tragiska.

Min vän är kreativ, jag är... ja, vad kallar man det för? Öppen och kontaktsökande? Så istället för att ha komplex över min "tråkiga" lägenhet, så måste jag inse och acceptera att vi är olika. Och att den glädje han får ut av att fixa med lägenheten, den får jag ut av andra saker. Jag kan inte vara avundsjuk på det han kan, för det leder ingen vart. Istället får jag acceptera att vi är olika och uppskatta mina egna styrkor. Och kanske ta hjälp av honom om jag verkligen behöver kreativ hjälp ngn gång.

 Jag tycker Mellisa Horns låt som jag tidigare publicerat här är så talande:
http://ensamduktigflicka.blogg.se/2009/december/sen-en-tid-tillbaka-1.html

"Jag har ändrat i mitt rum, köpt nya möbler
Samlat damm på min gitarr
Men vad jag än skriver blir det ändå för kort
och allt som är bra med mig
har jag en förmåga att glömma bort"