Ensam duktig flicka söker

Jag tvivlar fortfarande på vem jag är och vad jag vill med mitt liv. Jag kastas mellan känslan av att vilja ha äventyr och prova nya saker, och känslan av att vilja ha stabilitet och stadga. Mellan att leva spännande och självständigt singelliv och att vara trygg och bekräftad i en rellation.

Trotts den förvirringen så känner jag mig succesivt tryggare och tryggare i mig själv, i vissa situationer. Jag kallar det för att vara "groundad". Att kunna landa i mig själv där jag är just nu, oavsett om jag är trygg, glad, ledsen, förvirrad, arg eller något annat. Att acceptera att jag är det jag är.

Denna känsla har jag använt mig av flera gånger i helgen, framförallt använder jag det när jag träffar nya människor. Och det verkar fungera väldigt bra, jag får positiv respons från de jag möter och det känns nästan som om människor tyr sig till mig just nu. För att jag upplevs så trygg.

Tyvärr är denna trygghet övergående och mest en illusion, och i längden kan jag inte bekräfta de människor som tyr sig till mig. Därför känns det fel och vilseledande. Samtidigt så vill jag att människor ska må bra i min närhet, jag mår bra när andra mår bra. Men jag kan inte bara omge mig med människor som vill ha mig för att må bättre. Just nu måste jag koncentrera mig på att omge mig med människor som kan ge mig kraft och få mig att må bättre. Och endast korta stunder ha möten där jag får känna mig givande. För det är endast så mycket uthållighet jag har just nu.

Och jag måste acceptera det, och inte bli indragen i möten med människor som är i behov av stöd. För jag orkar inte vara det stödet. Även om min duktiga sida så gärna vill hjälpa.

Just nu kan jag bara hjälpligt hjälpa andra. Först måste jag hjälpa mig själv.