Trött på bostadsrätt!
Min nya bostadsrättsförening är skum. Mycket skum. Min förra bostadrättsförening var knäpp, men den sköttes prydligt. Den här föreningen är både knäpp och sköts vad jag tycker dåligt.
Ett exmepel:
Jag har en nyckel (ja, jag har flera nycklar, men det är bara en som är aktuell i det här fallet) som råkar passa i ett soprum som ligger precis bredvid mitt hus. Typ 10 meter bort. Och det är så att den bara råkar passa där. Jag får tydligen inte slänga soporna där. Utan jag ska gå till ett soprumm som ligger 100 meter bort och kasta mina sopor. Har jag blivit tillsagd. Det är MIN förening som säger att jag inte får kasta sopor i soprummet bredvid mitt hus. Ingen från den andra bostadsrättsföreningen (som tydligen har soprummet) har varit på mig när jag slängt sopor där. När jag påpekar att det är konstigt att jag har nyckel dit, och att de kanske skulle byta lås dit så inte andra som flyttar in i samma hus som jag också får nyckel dit. Men det bryr sig inte min förening om att göra. Det är skitfrustrerande att KUNNA kasta sopor nära och bra, men inte FÅ. Bara får att någon säger det. Från och med nu ska jag slänga sopor på kvällen när ingen ser mig!
Jag var mycket missnöjd med min förra bostadsrättsförening också. Jag var mäkta trött på att föreningen hade så konstiga ideer och la sig i så mycket. Och bara klagade på "oss" som bodde i föreningen, att vi inte skötte oss osv. Fast jag iallafall gjorde mitt bästa för att följa deras knäppa regler. Förra vårstädningen var på något sätt droppen. Jag och min dåvarande man skolkade från den, och jag la ett heligt löfte att inte bo kvar i föreningen vid nästa vårstädning. Då skulle vi ha flyttat till villa! Jag var verkligen på väg dit då, till Villa, Volvo och Vove.
Och visst, jag höll mitt heliga löfte. Jag bor inte kvar i den föreningen längre. Men inte F*N bor jag i någon villa. Jag bor i en ännu mindre lägenhet i en ännu sämre förening. Och jag HATAR det. Jag verkligen hatar det. Jag hatar att andra ska säga åt mig vad jag ska göra, utan att ha en bra förklaring till varför. Jag hatar att Han har gjort det här mot mig. Att alla mindra drömmar har gått i kras. Att behöva börja om från noll. Jag känner mig så snuvad.
Ett exmepel:
Jag har en nyckel (ja, jag har flera nycklar, men det är bara en som är aktuell i det här fallet) som råkar passa i ett soprum som ligger precis bredvid mitt hus. Typ 10 meter bort. Och det är så att den bara råkar passa där. Jag får tydligen inte slänga soporna där. Utan jag ska gå till ett soprumm som ligger 100 meter bort och kasta mina sopor. Har jag blivit tillsagd. Det är MIN förening som säger att jag inte får kasta sopor i soprummet bredvid mitt hus. Ingen från den andra bostadsrättsföreningen (som tydligen har soprummet) har varit på mig när jag slängt sopor där. När jag påpekar att det är konstigt att jag har nyckel dit, och att de kanske skulle byta lås dit så inte andra som flyttar in i samma hus som jag också får nyckel dit. Men det bryr sig inte min förening om att göra. Det är skitfrustrerande att KUNNA kasta sopor nära och bra, men inte FÅ. Bara får att någon säger det. Från och med nu ska jag slänga sopor på kvällen när ingen ser mig!
Jag var mycket missnöjd med min förra bostadsrättsförening också. Jag var mäkta trött på att föreningen hade så konstiga ideer och la sig i så mycket. Och bara klagade på "oss" som bodde i föreningen, att vi inte skötte oss osv. Fast jag iallafall gjorde mitt bästa för att följa deras knäppa regler. Förra vårstädningen var på något sätt droppen. Jag och min dåvarande man skolkade från den, och jag la ett heligt löfte att inte bo kvar i föreningen vid nästa vårstädning. Då skulle vi ha flyttat till villa! Jag var verkligen på väg dit då, till Villa, Volvo och Vove.
Och visst, jag höll mitt heliga löfte. Jag bor inte kvar i den föreningen längre. Men inte F*N bor jag i någon villa. Jag bor i en ännu mindre lägenhet i en ännu sämre förening. Och jag HATAR det. Jag verkligen hatar det. Jag hatar att andra ska säga åt mig vad jag ska göra, utan att ha en bra förklaring till varför. Jag hatar att Han har gjort det här mot mig. Att alla mindra drömmar har gått i kras. Att behöva börja om från noll. Jag känner mig så snuvad.
Kommentarer
Trackback
