Ensam duktig flicka söker

Sedan jag blev singel har musiken succesivt fått större och större utrymme i mitt liv. Jag ska inte säga att musiken har blivit viktigare, för musik är fortfarande ganska oviktigt för mig. Jag kan ha den eller vara utan den. Men det är ett väldigt trevligt sällskap. Framförallt har jag upptäckt vad roligt det är att få välja precis vad jag vill. Och jag har de senaste månaderna upptäckt mycket ny musik.

Inte bara genom Spotify och tips från vänner, utan jag har även gått på upptäcktsfärd i min egen gamla skivsamling som ligger vårdslöst inpulad på en hylla i min fula Billybokhylla (som jag hoppas snart kunna byta ut mot en redig Bestå med dörrar). Och jag hittar en del guldkorn där som jag helt glömt bort att jag lyssnat på, och som jag nu undrar varför jag slutade lyssna på.

Ett sådant exempel är Shakespear's sisters. Jag kan nästan texterna utantill när jag lyssnar på dem. Varför slutade jag lyssna på dem? Kanske för att jag tröttnade, som man lätt gör med musik - man vill ha omväxling. Men jag tror också det beror på mitt ex. Han kunde inte med deras musik. Han kunde bara med melodisk hårdrock och klassiskt - och allt som lät nästan som det. Allt annat gav honom huvudvärk i varierande grad. Så jag fick oftast dåligt samvete när jag lyssnade på annan musik när han var hemma, och bara väntade på att han skulle be om att få byta.

Det lustiga med att lyssna på Shakepear's sisters nu är att många av texterna stämmer skrämmande bra in på den situation jag är i nu och hur jag känner mig, 17 år efter att skivan släpptes och säkert mer än 15 år sedan jag började lyssna på den. Här är ett smakprov som beskriver hur det känns vissa dagar.