Ensam duktig flicka söker

Jaha, då är man inne i ännu en fas av frånskild-singel-livet då. För det är bara att inse, människan är en konstig varelse som verkar följa någon form av biologiskt socialt mönster. Vi ska inte tro att vi är unika, att vi tänker tankar som ingen annan tänkt. Visst - någon måste vara först. Men oftast finns det andra som tänker, känner eller har varit i precis samma situation som du. Det kan vara en förbannelse eller en tröst.

Först gick jag igenom "förkrossad-och-söka-stöd-och-tröst"fasen, sedan blev det "ut-och-härja-på-krogen-fasen". Och nu har jag precis börjat "jag-ska-bli-en-bättre-människan"fasen. Det är bara att inse att jag troligtvis inte är den enda som går igenom dessa faser, i den ordningen. Finns det till och med någon läsare som känner igen sig?

Som sagt, sedan i måndags är jag inne i en hälso-fas. Som jag hoppas ska hålla i sig lika länge eller ännu längre än krogen-fasen (för den har varit ganska lång och intensiv). Nu ska jag ta hand om min kropp och må bra fysiskt, och därigenom psykiskt. Jag ska prioritera mig själv och göra min kropp till ett tempel för min själ och mitt sinne.

Jag har dragit ned rejält på sockerkonsumtionen och helt slutat äta all form av godis. Sedan i måndags då. Det har varit tufft, speciellt de sista dagarna. Jag har gjort 2,5 undantag från sockerneddragningen. En dag åt jag marmelad på frukostmackan, en dag drack jag juice (som faktiskt innehåller socker, även om det bara är fruktsocker... därför det blir en halv för den) och idag drack jag en alkoholfri drink. När man förnekar sig något så blir man väldigt medveten om hur viktigt det man förnekar sig har varit i ens liv. Jag upptäcker väldigt många situationer där en godisbit hade slunkit ned. Och för att förhindra det så måste jag hitta nya strategier. Det tar kraft. Men det är värt det.

Jag har också slutat helt med alkohol. Och tänker vara utan i en bit över en månad. Efter alkohol har jag inte alls samma desperata sug som jag har efter socker. Men ibland har jag saknat det där glaset vin till den goda maten. Men framförallt upplever jag det som lite socialt krångligt att inte dricka alkohol. Jag tror att mycket av det sitter i mitt huvud, för ingen i min bekantskapskrets är särskilt trugande, utan tvärt om förstående. Men det är ytterligare en sak som jag behöver ändra mitt beteende kring.

Förutom att jag ska må bättre och gå ned i vikt av ovanstående livsstilsförändringar, som även inkluderar fler matlådor till jobbet och mer matlagning hemma (eller bjuden på middag hos vänner) så hoppas jag kunna spara in en del pengar. Pengar som förut runnit iväg på krogen. Och de pengarna kommer gå rakt in på PT-kontot.