Ensam duktig flicka söker

Satt ikväll på "minnenas perrong" och väntade på ett tåg åt andra hållet. Jag kom att tänka på alla år jag suttit på den stationen och väntat på tåg som skulle ta mig hem till Honom och vår mysiga lägenhet. Om tåg som skulle ta mig bort från kylan på perrongen efter en trevlig kväll till värmen i sängen som han värmt upp. Eller hur vi tillsammans suttit på perrongen och småpratat bort tiden. Alla saker vi gjort tillsammans som slutat på just den här perrongen. Alla minnen. Det var lite sorgligt. Men eftersom jag bestämt mig för att inte vara bitter så försökte jag njuta av de bra minnena istället för att sörja att jag inte kommer få göra några nya sådana minnen. Att en era är passerad. Det är en sorg, och det måste det få vara. Men jag måste också inse att jag måste se fram emot att gå vidare.