Vad gör man ensam en fredagkväll?
Snart har jag bott ensam i två månader. Jag har fortfarande inte vant mig vid ensamheten, men jag börjar vänja mig vid lägenheten. Det är skönt att något känns hemtamt.
Jag har ännu inte fått några rutiner på hur jag ska leva mitt liv, och hur jag ska ta hjälp av mina vänner. De vänner jag har skaffade jag i ett annat läge i livet. De är anpassade efter de "krav" och behov jag hade då av vänskap. I dag är allt annorlunda. I dag har jag andra behov. Och mina vänner har samma behov som förut. Jag tycker jättemycket om mina vänner, och de tycker jättemycket om mig. Men vi har svårt att möta varandras behov. Jag har så stora behov just nu, just nu är jag så osjälvständig. Jag hatar oftast att vara ensam (något som jag förut alltid har njutit av, eller åtminstone inte haft problem med).
Jag är otroligt känslig just nu. Framförallt känslig mot att bli avvisad - såret min skilsmässa har lämnat är fortfarande för stort och djupt, och varje handling som kan tolkas som ett avvisande river på nytt upp det lilla som hunnit läka. Ikväll blev jag avvisad. En vän som jag trodde skulle tillbringa kvällen med mig valde att spendera den med en annan vän. Och jag blev inte inbjuden att vara med, trotts att jag även känner den andra. Jag vet inte varför de ville vara ensamma, varför jag inte fick vara med. Min vän gav som skäl att han kände sig "kvävd" av mig. Han har det också väldigt jobbigt just nu, och jag försöker stötta honom så gott jag kan. Men jag tror inte jag gör ett särskilt bra jobb med tanke på hur jag själv mår. Och uppenbarligen mår han inte längre bra av att umgås med mig, vilket väl är ytterligare kvitto på mitt misslyckande där. Tyvärr. Vännen glömde dessutom berätta att han bestämt med någon annan, att jag skulle få tillbringa fredagskvällen helt ensam fick jag reda på först när jag själv ringde upp vid sex. Det var väldigt jobbigt att inte få möjlighet att förbereda sig på en ensam fredagskväll.
Men vad gör man? Bryter ihop och går vidare. Jag ringde en kompis och grät en skvätt, sedan passade jag på att handla några julklappar och lite mat. För att sedan avsluta kvällen med en hemmagjord nachotallrik och en halv flaska vin framför CSI. Men det känns inte skoj, inte alls. Jag hoppas att det inte alltid kommer kännas så här!
Jag har ännu inte fått några rutiner på hur jag ska leva mitt liv, och hur jag ska ta hjälp av mina vänner. De vänner jag har skaffade jag i ett annat läge i livet. De är anpassade efter de "krav" och behov jag hade då av vänskap. I dag är allt annorlunda. I dag har jag andra behov. Och mina vänner har samma behov som förut. Jag tycker jättemycket om mina vänner, och de tycker jättemycket om mig. Men vi har svårt att möta varandras behov. Jag har så stora behov just nu, just nu är jag så osjälvständig. Jag hatar oftast att vara ensam (något som jag förut alltid har njutit av, eller åtminstone inte haft problem med).
Jag är otroligt känslig just nu. Framförallt känslig mot att bli avvisad - såret min skilsmässa har lämnat är fortfarande för stort och djupt, och varje handling som kan tolkas som ett avvisande river på nytt upp det lilla som hunnit läka. Ikväll blev jag avvisad. En vän som jag trodde skulle tillbringa kvällen med mig valde att spendera den med en annan vän. Och jag blev inte inbjuden att vara med, trotts att jag även känner den andra. Jag vet inte varför de ville vara ensamma, varför jag inte fick vara med. Min vän gav som skäl att han kände sig "kvävd" av mig. Han har det också väldigt jobbigt just nu, och jag försöker stötta honom så gott jag kan. Men jag tror inte jag gör ett särskilt bra jobb med tanke på hur jag själv mår. Och uppenbarligen mår han inte längre bra av att umgås med mig, vilket väl är ytterligare kvitto på mitt misslyckande där. Tyvärr. Vännen glömde dessutom berätta att han bestämt med någon annan, att jag skulle få tillbringa fredagskvällen helt ensam fick jag reda på först när jag själv ringde upp vid sex. Det var väldigt jobbigt att inte få möjlighet att förbereda sig på en ensam fredagskväll.
Men vad gör man? Bryter ihop och går vidare. Jag ringde en kompis och grät en skvätt, sedan passade jag på att handla några julklappar och lite mat. För att sedan avsluta kvällen med en hemmagjord nachotallrik och en halv flaska vin framför CSI. Men det känns inte skoj, inte alls. Jag hoppas att det inte alltid kommer kännas så här!
Kommentarer
Trackback
