Ensam duktig flicka söker

Vaknar upp ensam, som så ofta förut. Jag har varit vaken i en timme och har fortfarande inte gett ett ljud ifrån mig. Inget konsitg med det, men efter tolv år med samma man är den känslan väldigt ovan. Jag har nästan hela helgen oplanerad, vid två ska jag på glögg till en bekant. Men före och efter det, och hela söndagen, är bara som en enda stor öken.

Min vän, som jag förut alltid umgicks med när jag inte ville vara ensam, sa igår att han ville ha mer utrymme, att jag kvävde honom. Så jag har lovat att backa tillbaka och låta honom ta initiativet till att ses igen. Men det känns oändligt tomt.

Jag var på en föreläsning i veckan. Där lärde jag mig att om man vill veta vem man är ska man identifiera de fem viktigaste personerna i ens liv, de fem närmaste rellationerna man har. De personernas beteenden och personlighet speglar den man är. Av mina fem är två helt borta. De blev kära i varandra och lämnade mig. Den tredje har just sagt att jag kväver honom. Och de två andra vet jag inte riktigt vilka det är. Kanske är det mina föräldrar som bor i en annan stad? Jag vet inte. Jag vet bara att jag känner mig oändligt ensam just nu.

Och igår natt när min vän kom hem från krogen skrev han i sitt Facebookstatus att han inte längre har något kvar att leva för. Och jag har lovat att lämna honom ifred. Han har det minst lika jobbigt som jag. Tänk om han gör något dumt. Tänk om jag förlorar den tredje personen av mina fem? Vad blir det kvar av mig då??