En ganska vanlig dag?
I dag har jag kommit hem från julfirandet. Hemresan gick bra. Det var inget ragg på tåget den här gången, istället blev jag avvinkad av min kompis och hennes fyra barn. De kom till stationen BARA för att vinka av mig när jag åkte.
Jag tror att det är en bra "social" investering att få ett barns kärlek. För om inget olyckligt inträffar kommer barnet leva längre än du, och om man väl har fått någons kärlek är det relativt lätt att underhålla det. Även om det självklart kräver en del arbete. Så tänker jag nu om min kompis barn. Om jag fortsätter att älska dem och de fortsätter att älska mig, så kommer jag vara ihågkommen och behövd. Och just nu känns det väldigt lätt. Jag får så otroligt mycket tillbaka direkt när jag investerar i dem. De har varit min räddning den här julen.
Resten av dagen har varit en helt ok dag. Det har varit en "flatline". Dvs jag har varken varit arg, ledsen eller jätteglad (jätteglad blir jag så gott som aldrig nu för tiden, tyvärr). Och det har varit väldigt skönt att ha en sådan dag. När jag kom hem gjorde jag väldigt lite nytta. Jag har mest suttit och njutit av att vara ensam.
Nu ska jag snart iväg till en kompis och tillbringa kvällen där. Det ser jag fram emot. Dock känner jag en liten press på att försöka hitta på och boka in något imorgon och i övermorgon, då jag är helt obokad. Men jag orkar inte riktigt ta tag i det. Får se vad som händer.
Kommentarer
Postat av: Karin
Åh jag hoppas att du snart kommer att börja vara glad ofta! Det är du så värd.
Tack för kommentaren om lilla katten Tiara på min blogg! Visst är hon fin? Men som sagt, ett riktigt busfrö är hon...
Kram!
/Karin
Trackback
