Ensam duktig flicka söker

Flera har kommenterat att min ovanliga skruttighet nog hänger ihop med stress. Och jag tror att de kan ha  mycket rätt. Jag har ett otroligt krävande halvår bakom mig, både privat och professionellt, och nu har livet för första gången börjat stabilisera sig. Många var väldigt "imponerade" av att jag jobbade för fullt genom hela skilsmässan, och även om jag upplevde att jag var mindre fokuserad och produktiv var min chef mer än nöjd med mig när vi hade medarbetarsamtal för någon månad sedan. Men vad skulle jag gjort om jag inte jobbat? Stirrat in i en vägg? De första månaderna var helgerna jobbiga, med den ensamhet det innebar. Att dessutom vara hemma och "sysslolös" några vardagar skulle vara rena döden!

Idag har jag varit hemma från jobbet. Och det har inte gjort mig något. Jag har inte klättrat på väggarna eller haft ångest, jag har bara varit sjuk. Inte så där jätteroligt i sig själv kanske, men jag känner i hela mig att min kropp verkligen behöver vila. Sov till åtta i morse, sov en timme mitt på dagen och är trött igen. Hänger säkert ihop med att min kropp inte får tillgång till så värst mycket energi, men nog också med att systemet är helt slutkört. Det behöver startas om.

Så i morgon tänker jag också vara hemma, jag tänker inte ens ställa klockan för att "känna efter" hur jag mår i morgon. Jag ska låta min kropp återhämta sig och läka den här gången. Jag tror jag har igen det sedan.

Tristast är att jag, för tredje gången i rad, måste ställa in springträningspasset med en ny vän jag gärna skulle träffa. Tredje onsdagen på raken... Hoppas han inte tror jag bara hittar på dåliga ursäkter, eller att jag är en skruttig hypokondriker.