Orka fortsätta?
I dag har jag tänkt många mörka tankar. En av tankarna går till mitt ex och hans svek. Det känns som om han tog de bästa åren av mitt liv, och nu när jag passerat 30 så byter han ut mig mot en yngre förmåga. Jag känner mig kasserad, som slängd på soptippen med passerat bäst-före-datum. Och varför då ens försöka låtsas som något annat?
Och vem försöker jag egentligen lura med all tid jag lägger ned på mitt jobb. Så typiskt mig att tro att jag kan förändra världen, eller iallafall den lilla värld jag lever i. Egentligen är det bara som i filmen Matrix, när Neo upptäcker att han inte är den första "The One" utan att alla hans ansträngningar bara är en del i ett evigt kretslopp, inte en del i att befria världen som han förletts att tro.
Just nu är jag bara så trött. Det känns som om jag inte orkar kämpa längre. Det känns som om det inte tjänar något till.
Har Pain på repeat för att över huvud taget orka göra mig iordning och åka till en kompis som lovat mig middag. Kroppen känns som bly och det känns som om mina sista krafter går åt till att duscha, klä mig och ta mig ut. Jag känner mig som en duracellkaning där batteriet håller på att ta slut. Men på något konstigt sätt måste jag ändå fortsätta fast jag just nu inte vill.
Pain - On and on
Listen here, try me out,
Can you understand a word that I say ?
Life will never turn out the way you want it.
Working hard like a slave, cause you chose to take the honest way
Why does the wind always blow cold and always the wrong way ?
You got to keep your head high and try to be strong
They will try to steal everything you own.
It goes on and on and on
On and on
On and on
On and on
Grab the bull by the horns
Try to make something out of your life
You're the only one that can make it happen
The fire in your eyes is slowly fading out
You can not give up your dreams
You got to go
On and on and on
On and on
On and on
Giving up is easy
Just to throw away your life ,
if you want to take control you can't
give in without a fight.
It goes on and on and on
On and on
On and on
On and on
Jag har varit precis där du är just nu, vet precis hur mörkt, hur svårt och hur ont det gör. Det jag lova dig är, det bli ljusare, även om det känns hopplöst just nu, tyvärr kan jag inte förmedla känslan till dig, det enda jag kan göra är att kännas tillsammans med dig, försöka förse dig med hopp om ljus. Hur ont det än gör just nu, så kommer du att le, skratta och känna värme igen.
Tänker på dig.
/b
Det må vara mörkt... Det må kännas meningslöst..
Men vänd på saken:
Vill du ha någon som lätt byter ut en? Nix.. Du har nu förutsättning att hitta nån värdig att älska, som passar dig bättre. Och till dess kan du leva lycklig själv
Jobb är ett jobb, och kan lätt fnysas åt. Men gör det dig glad så är det fan inget alls att nedvärdera.
Jag gillar duktiga tjejer, hävdar att vi behöver fler. Men då måste vi sluta vara dumma mot oss själva.
Man tror man är på ytan, däruppe. Så ibland halkar man ner. och allt lir omöjligt och tungt. Jag tänker att det är helt okej. Att vara därnere et ttag. och bara ta in. Smärtan. Hur onte det gör. Gjorde. Och ja. Erkänan att det var ett djävla svek. Men så reser man sig igen. och som åsa säger. Du har alla förutssättningar nu. Att hitta någon, något som gör dig lycklig. På riktigt. Du är du. fantastisk. Unik. Värd att vara glad. Och vem vill vara en yngre förmåga. Inte jag. Jag är stolt över den erfarenhet och vishet jag har fått genom åren. Ojojoj...det blev långt. Men jag känner så igen mig. Uppmuntringskram!
Tack för alla uppmuntrande kommentarer. Det värmer verkligen.
Lite repliker på det ni skrivit... Jag tycker att jag borde sluta känna så här. Det är nu snart 7 månader sedan det hela uppdagades och 5 månader sedan jag flyttade ut. Borde jag inte börja leva snart? Borde inte berg-och-dalbanan upphöra?
Det andra är det märkliga, det som nog skiljer min skilsmässohistoria från många andras. För jag hade ett fantastiskt äktenskap, vi var ett superpar. Alla i vår omgivning tog för givet att vi alltid skulle vara tillsammans. Vi älskade varandra, vi lyssnade på varandra, vi var alltid förstående och respekterade varandra. Det var 12 fantastiska år. Som bara upphörde helt tvärt, för min del. Jag har levt ett fantastiskt liv med en fatastisk man. Jag tror inte det finns så många av dem där ute. Och till och med den fantastiska mannen svek mig. Så vad har jag för hopp om att hitta något ÄNNU bättre som inte kommer svika mig på samma sätt? De chanserna är otroligt små. Jag tror aldrig att jag kommer titta tillbaka på skilsmässan med tacksamhet som många andra gör. De som levt i dåliga förhållanden men inte orkat ta sig ut.
Men tusen tack för att ni försöker muntra upp mig!
Kram!
<i>"Det andra är det märkliga, det som nog skiljer min skilsmässohistoria från många andras. För jag hade ett fantastiskt äktenskap, vi var ett superpar. Alla i vår omgivning tog för givet att vi alltid skulle vara tillsammans. Vi älskade varandra, vi lyssnade på varandra, vi var alltid förstående och respekterade varandra. "</i>
Precis så var det mellan mitt X och mig med.
Samma som du nu tvivlar och undrar om rullar oxå runt i mitt huvud.
Har inget svar, bara hoppas.
/B
