Att vara en vän
Hur hjälper man någon som inte vill ha hjälp? Hur accepterar man en världsbild som inte överensstämmer med ens egen? Hur ger man hoppet åter till någon som tror sig förlorat det för alltid? Hur hjälper man något att se sitt sanna värde när allt personen ser är misslyckanden? Hur gör man allt detta när ens förtroendekaptial är av fel valuta och helt oanvändbar?
Det enda svaret jag har är att man måste acceptera att det inte är lätt att vara människa. Att man måste orka stå bredvid, att man måste orka vara passiv. Att man måste spara krafterna till de saker man kan göra som faktiskt gör en skillnad. Att vänta tills personen faktisk vill ha hjälp. Annars stjälper man tyvärr mer än man hjälper. Men det är så svårt att bara se på!
Jag vet inte om det finns några bra svar. Jag vet att frågan har ställts förut. Vad gör man när en vän mår dåligt? Ska man lägga sig i eller lämna personen ifred? Ska man försöka prata eller ska man vara tyst? Jag vet faktiskt inte vad jag själv hade valt. Men jag vet att jag hade upplevt mörkret som lite mindre svart och otäckt med någon vid min sida. Så det är det jag vill försöka vara. Ett stabilt och orubbligt stöd. Som finns där oavsett vad. Så får det bli.
Vill jag ändå visa hur mycket jag kan
så beror det på att jag är fåfäng
och egentligen vill bli beundrad av den andra
istället för att hjälpa henne.
All äkta hjälpsamhet börjar med ödmjukhet inför den jag vill hjälpa,
och därmed måste jag förstå att detta med att hjälpa
inte är att härska
utan att vilja tjäna.
Vill jag inte detta kan jag inte heller hjälpa någon.
Det enda svaret jag har är att man måste acceptera att det inte är lätt att vara människa. Att man måste orka stå bredvid, att man måste orka vara passiv. Att man måste spara krafterna till de saker man kan göra som faktiskt gör en skillnad. Att vänta tills personen faktisk vill ha hjälp. Annars stjälper man tyvärr mer än man hjälper. Men det är så svårt att bara se på!
Jag vet inte om det finns några bra svar. Jag vet att frågan har ställts förut. Vad gör man när en vän mår dåligt? Ska man lägga sig i eller lämna personen ifred? Ska man försöka prata eller ska man vara tyst? Jag vet faktiskt inte vad jag själv hade valt. Men jag vet att jag hade upplevt mörkret som lite mindre svart och otäckt med någon vid min sida. Så det är det jag vill försöka vara. Ett stabilt och orubbligt stöd. Som finns där oavsett vad. Så får det bli.
Om jag vill lyckas med att föra en människa mot ett bestämt mål
måste jag först finna henne där hon är och börja just där.
Den som inte kan det lurar sig själv
när hon tror att hon kan hjälpa andra.
måste jag först finna henne där hon är och börja just där.
Den som inte kan det lurar sig själv
när hon tror att hon kan hjälpa andra.
För att hjälpa någon måste jag visserligen förstå mer än hon gör,
men först och främst förstå det hon förstår.
Om jag inte kan det så hjälper det inte
att jag kan och vet mera.
men först och främst förstå det hon förstår.
Om jag inte kan det så hjälper det inte
att jag kan och vet mera.
Vill jag ändå visa hur mycket jag kan
så beror det på att jag är fåfäng
och egentligen vill bli beundrad av den andra
istället för att hjälpa henne.
All äkta hjälpsamhet börjar med ödmjukhet inför den jag vill hjälpa,
och därmed måste jag förstå att detta med att hjälpa
inte är att härska
utan att vilja tjäna.
Vill jag inte detta kan jag inte heller hjälpa någon.
Sören Kirkegaard
Kommentarer
Postat av: Åsa
Ibland kan man inte ens hjälpa. Fast man är vän. Fast man vill.
Ibland får man stå och låta dem ... gå sin väg. Men en vän finns där i bakgrunden. För kramar när de återvänder.
Hemskt.
Försök, försök igen. Och var tydlig i din kommunikation
och du... kram till dig. Vänskap är svårt, men goda vänner som du är värda guld
Postat av: liindblaads
jag kör hiss och diss i blogge igen!
denna gånge handlar det om damer med skäggväxt vad tycker du om detta ?
Postat av: lucke
Tjabba! Vad väljer du? Bollglass eller mjukglass? :)
Trackback
