Ensam duktig flicka söker

Det är nog där mitt duktighetssyndrom bottnar. Jag tror att jag måste vara duktig för att få vara med, för att mitt resultat över huvud taget ska räknas. Jag tror att jag måste sträcka mig lite lite till för att komma upp i minsta acceptabla nivå. Jag tar alltid för givet att alla andra är bättre, eller, jag har börjat arbeta bort de tankarna men känslan finns alltjämt där. Även om mitt medvetande vet att jag gör något bra, så ekar alltid den duktiga flickan i huvudet och undrar om det verkligen är så eller om det är som jag bara inbillar mig.

Och då kommer vi till problemet med att begränsa sig. För om man alltid tror att man är i bottenskiktet av den förväntade prestationen, då känns det som man alltid måste prestera lite till. Och då finns det ingen möjlighet till begränsning, bara till ökad prestation. Därför har jag så svårt att begränsa mig och säga nej. Jag tror alltid att det förväntas mer av mig än vad det kanske gör.

Som nu när jag är hemma hos mina föräldrar, och kan se hundra saker de skulle behöva hjälp med att göra. Och jag orkar inte ta tag i alla och fixa dem. Jag försöker intala mig att det inte är mitt ansvar. Men då går jag runt med en gnagande känsla av konstant dåligt samvete, för att jag inte gör mera. För att jag "bottenpresterar". Men jag tror att det här är en bra övning för mig, för att kväva den där duktiga flickan som huserar i mig.

Jag måste börja värdera mina egna prestationer högra, även på ett känslomässigt plan. Och jag måste lära mig begränsa mig gentemot andra människor, och vara nöjd med de begränsningar jag själv sätter upp. Det tror jag att jag skulle må så mycket bättre av.