Snälla, snälla
Och sedan drog hon med min man, och det är jag som är kvar som vill säga "snälla, snälla" och sitter ensam här, och han är hos en annan kvinna. Hos Henne. Hon som jag trodde var min vän. Nu känns texten som gjord för mig, för min sorg och smärta:
Snälla, snälla, snälla, snälla Jag ber dig, snälla, snälla, snälla, snälla Stanna kvar hos mig För jag behöver ju dig Ja, så snälla, snälla, snälla, snälla Ja, lyssna, snälla, snälla, snälla Ja, jag vet det är lågt att be Men jag skiter i det Ja, för igår när du gick I sista blicken som jag fick Jag kunde se - ja, jag kunde se Jag såg du var på väg till en annan kvinna Bort från mig Så snälla, snälla, snälla, snälla Jag säger snälla, låt mig inte sitta Nej, sitta ensam här Ja, medans du är där Så snälla, hjälp mig fatta, hjälp mig att förstå Ja, vad har jag gjort för fel som har fått dig att gå Ja, för det är väl så Och jag hatar, ja, att jag vet Ja, jag vet - ja, jag vet du kommer ge Allt du gav, ja - ja, allt du gav till mig Ja, allt det där jag fick till en annan kvinna Och inte till mig
Svar: Varsågod fina du! Det gör mig bara väldans glad att du uppskattade tipset. :)
Jag förstår precis hur du menar. Känner igen mig så fruktansvärt mycket i det också. Om mitt ex (kortfattat; vi träffades på nätet, vi träffades på "riktigt", blev tillsammans, jag fick veta att allt varit en bluff och en lögn från hans sida och sedan gjorde han allt han kunde för att få mig att må dåligt för det.) skulle dyka upp en dag sådär, så vet jag inte vad jag skulle vilja göra. Jag älskar honom fortfarande, fastän det känns helt bisarrt och sjukt att jag gör det. Men det går ju inte att sluta sådär rakt av liksom. Jag önskar jag kunde be honom dra åt helveta, sådär som jag skrev i inlägget, men det kommer jag nog aldrig kunna.
Hoppas du får ett trevligt nyårsfirande imorgon!
Kram
Åh jag tycker ni är värda män som är så så mycket bättre - både du Duktiga flickan och Erica! Män som uppskattar er för dem ni är och behandlar er med respekt och kärlek. De finns, tro mig!
Kram och gott nytt år!
/Karin
Erica - det är skönt att läsa om någon annan som känt samma sak. Även om jag inte vill att någon ska behöva gå igenom det.
Karin - Åh vad gulliga kommentarer du skriver. Det värmer. Det värsta i mitt fall är väl lite att min fd man verkligen var den perfekta mannen som alltid behandlade mig med respekt, skötte hemmet, kommunicerade osv. Aldrig behandlat mig illa utan snarare stått ut med mina PMSer och nycker. Och så en dag, utan förvarning (nästan) bestämmer han sig för att börja ett nytt liv. Och raserar två äktenskap på vägen.
