Att bry sig om andra än sig själv
Igår gnällde jag över hur duktighetens krav lätt tynger ned själen under julhelgen. Idag tänkte jag nämna det som lyfter själen. Nämligen lusten att göra något bra och snällt för någon annan. Men inte på bekostnad av sig själv och sin egen lycka, för då mår man inte bra själv. Och mår man inte bra själv så är det svårt att få andra att må bra.
Idag kidnappade jag min barndomskompis fyra barn och åkte till en annan barndomskompis som har två barn. Så vi hade sex barn under sju år i hennes hus. I nästan fyra timmar. Det var helt underbart, barnen lekte och var supernöjda och vi vuxna kunde umgås och mysa. Samtidigt som min fyrbarns-mamma-kompis fick lugn och ro att börja julstäda redan nu. Istället för på onsdag kväll som hon planerat från början. Det kändes bra. Det kändes som jag gjorde något bra och samtidigt hade roligt.
Sedan, när man umgås med barn, så har man inte tid att fundera på sina egna problem. Man kan inte sitta försjunken i egna tankar tillräckligt länge för att skapa en negativ spiral. Även om de håller sig lugna och leker, så behöver man passa så ingenting händer - vara lite förutseende. Samtidigt får jag lära mig att slappna av och sänka kraven. För har man sex barn i farten så ska man inte tro att allt är fint och välstädat. Det gör inget om det kommer lite läsk på golvet eller bordsduken åker av. Man fixar till det sedan när man har tid och lust. Det viktigaste är att barnen har roligt och mår bra.
Jag har helt enkelt fått lite perspektiv på mitt eget liv genom att kliva in i en annans persons tillvaro för en liten stund. En mycket givande upplevelse.
Kommentarer
Trackback
